WOW – vilken rolig grej – visserligen ”bara” Motionsklass och 18 km – men ändå! Vad är då ”ultran” – jo en terränglöpartävling över fjället och för att få kallas ultra så måste tävlingen vara längre än maraton och i Ammarnäs var det ca 43 km. Eftersom vi (jag och sambon) inte provat på att springa i närheten av så långt så fick det ”räcka” med motionsklass över 18 km – även det längre än vad vi provat på någon gång tidigare. Och ingen av oss hade provat på att springa terräng på detta sätt, vi pratar alltså om TERRÄNG, inte bara vara ute på en stig eller motionsspår, utan över ris på kalfjället, snö, bäckar, myrmark osv. Och vi hade inte heller provat på att springa ”över fjället” som detta var, dvs upp på kalfjället, springa där några km, sen ned i lägre terräng för att ta en delvis myrblöt stig ned mot Tjulån. Därefter uppför 132 trappsteg i en trätrappa innan det var kvar några km på smal stig med rötter och stenar, över en bäck (jag försökte inte ens hoppa över) och avsluta på en grusväg och sen asfalt sista biten in mot mål.

Det här var en sån här grej som man redan innan visste att man inte skulle kunna springa hela vägen, utan målet var helt enkelt att genomföra tävlingen. Hade ingen aning om hur lång tid det skulle ta, men hade en tanke om att det ”borde” ta någonstans mellan 2 och 2.5 timmar. Hade inte heller någon aning om hur vädret eller underlaget skulle vara – det väntades regn under veckan innan och vi har inte gått de sträckor där vi skulle springa så man visste ju inte om det skulle vara lerigt (dvs halt?) eller stenigt (risk att trampa snett!). Hur mycket skulle man kunna och orka springa? Hur mycket uppför resp nedför skulle det vara?

Hur gick det då? Jo, över förväntan skulle jag vilja säga. Det började med drygt 2 km uppför en fyrhjulingsväg där jag joggade från början, men gick det mesta sedan. Efter att ha kommit upp gick det att jogga någon km, men sen på väg ned mot Karsbäcken var jag försiktig och började redan då känna av ont-i-låren. Kunde jogga ned mot vägen, men gick sen de 132 trappstegen och efter det var låren stumma hela vägen, det gällde att se var man satte fötterna för att inte snubbla på någon rot. Enligt resultatlistan hade jag 7:e tid av 27 startande, men flera sprang fel (på olika ställen) och fick sämre tider än de borde haft, men å andra sidan så gäller det inte bara att springa fort utan även att hålla rätt på var man är och var banan går. AmmarnäsUltraTrailMotion2015.

Efteråt då? Naturligtvis trött i framför allt benen. Men inte direkt ont någonstans. Men träningsvärk i låren, och nu i skrivande stund är det 2.5 dygn efter start och det känns ännu i låren. Idag går det dock hyfsat, igår var det en pina att gå nedför – tex ned för en trapp eller liten sluttning var inte kul…. Här kan ni se vad träningsklockan loggat: Christinas-Garmin

Blir det fler gånger? Definitivt JA! Beror förstås på om de fortsätter med denna sort och vilket datum de kör. Men jag kommer definitivt att springa mer terräng framöver. Upptäckte en positiv bieffekt – det är länge sedan jag var så här mjuk om fötterna – verkar som att springa i blöta skor gör susen på förhårdnader 😉