Christinas Webb

Min blogg om hundar och träning och annat...

Kategori: Örnäsudden (sida 1 av 4)

Förstaadventshelg

Vips så var vi inne i december och det är första advent – vart tog tiden vägen?!? Men det är vinter och vi kan åka skidor och pyssla hemma så det är ju toppen!!

Under veckan var det lite väl kyligt för skidåkning och hundkörning så det har jag försökt att ta igen nu i helgen. Igår var jag och Ilo och körde tillsammans med Sigrid & Hannibal. -15 kändes väl på gränsen men var skönt då man kom igång. Ilo börjar fatta att man måste sitta och vänta en lite längre stund tills matte är klar. Sen kutar han på så bra – han är ju faktiskt bara nybörjare på det här med att vara draghund 🙂 Det blev ett skitstopp så det är något vi måste träna på – alltså att man gör bort det vid rastningen innan. Vi körde drygt 4 km efter en väg, stannade och vilade lite innan det var dags att köra tillbaka. Denna gång blev det ett bita-bort-isklump-under-tassen-stopp, så det är också nåt vi måste träna bort, genom att klippa ordentligt och att kunna ha på sig sockor alternativt vara väl insmord under tassarna så att ingen snö fastnar.

Igår var det även julskyltning inne i Sorsele. Trevligt att gå omkring lite, prata med folk, handla lite bröd och annat.

Idag söndag började vi också dagen med skidåkning, dock utan sällskap. Funkade så bra även idag, men det fick räcka med drygt 3 km ToR. Samma problem som igår med att det ville på att bildas is/snö-klumpar under tassarna trots smorning…. bakläxa till matte 😉 Söndag första advent innebär också julpyntande, och för första gången på typ jäääääättelänge så är det flera av ljusstakarna som inte vill lysa… verkar vara nåt elfel så de får gå till återvinningen…

De senaste åren så har amaryllisen blommat efter jul så i år har jag skaffat en tidigare, den har börjat slå ut nu i helgen.

Decembersolen visar sig

Härligt med lite solsken i kylan

Fin manchester och varmare uppe i skogen

Rimfrostig Ilo efter träning i -15

Amaryllisen har börjat slå ut

Julstjärna 2017

Härlig födelsedag

Det här med att fira födelsedagen var ju viktigt förr, men nu känns det mer som att ”åldern är bara en siffra” och kalas och presenter inte är lika viktigt. Vilket som – jag har haft jättebra födelsedagsfirande idag: började med ofrivillig sovmorgon (vi missade väckningen) vilket faktiskt var rätt skönt. Frukost med paketöppning och sen var det ju superspännande att se Kalla långspurta ifrån Björgen – jag trodde aldrig att hon skulle få en sån lucka, men kul att jag hade fel 🙂

Sen bar det iväg ut för egen skidåkning – först ut med Ilo – och det är ju så kul med en ny hund där allt (hittills) funkar så superbra! Hann knappt starta innan vi mötte ett 20-tal renar i spåret, tack och lov blev de skrämda av mötande skidåkare så att de vek av upp i skogen. Ilo hade nog gärna farit efter renarna, men sprang på bra i spåret och bryr sig inte alls om skidåkarna. Kör drygt 3 km efter vägen, stannar och pausar lite så att han får kissa och käka lite snö. Sen nystart och köra tillbaka. Nu när det inte är andra hundar som startar går det jättebra att ha honom sittande och vänta på ett ”ja”. Kör hela vägen tillbaka utan problem, och bryr sig inte alls att vi möter husse. Det var nog jobbigt för både hans huvud och kropp – han har sovit hela eftermiddagen!

Åkte en timme ensam också, samma tur som igår, där jag åker alla ”tampar” som finns pistat på vägen, totalt 14.4 km. Det är så jätteskönt när kroppen funkar, och båda gångerna har jag tagit långa uppförsbacken utan att stanna och vila – och framförallt – utan att bli jättestum i baksida lår vilket jag blev av minsta lilla uppförsbacke förra vinten. Det känns som att ”återställningen” efter muskelbristningen mars 2016 är klar nu!

Har även hunnit med att baka lussebullar redan nu – annars brukar jag göra det kring 1:a advent. Först jäste de knappt något, men när jäsningen väl kom igång så blev det jättebullar – snart dags för provsmakning.

Saffransbullebak 2017

Ilo slappar på en ledig dag med husse

Äntligen vinter!

Det tog tid, men till slut så verkar vintern ha kommit! Vi fick ca en deci snö i början av förra veckan, men även om det efteråt hunnit vara blida och lite lätt regn så är det fortfarande vintrigt ute och flera minusgrader.

Skidspåret var inte preparerat under helgen (tänk ojämnt efter att folk har åkt skate och promenerat i blötsnö som sen fryser till lite) så jag har testat att köra kickspark med Ilo längs Skansnäsvägen. Var lite orolig att han skulle ”vobbla” ut på vägen, men han höll vänsterkanten som om han aldrig gjort annat. Saktade in och ville svänga in på Akersträskvägen, men efter att jag förklarat kort att vi inte skulle dit utan fortsätta ”utet” så kutade han på igen. Lördag ca 3,5 km och sen på söndag, när det kommit några mm snö vilket gjorde föret tyngre, ca 2,5 km

Idag hörde jag att spåret ska vara preparerat så nu hoppas jag kunna komma igång med skidåkningen, det är inte alls lika kul att vara ute och springa nu när snön kommit plus att det är mörkt både på morgonen och nästan direkt efter jobbet – även de dagar jag slutar kl 15!

I helgen provade vi att elda i ”kaminen” i köket för första gången, gick bara fint – var bra drag. Ska försöka justera lite i värmepannan så att vi ”behöver” elda lite under vintern, när det blir kallt på riktigt 😉

Premiäreldning i kaminen i köket

Ilo ute i novembersolen

Lördag 11 nov, isen har börjat att lägga sig på Vindelälven

Första helgen utan Troy

I fredags var det till slut dags för dagen D – nämligen dags för Troy att flytta till Lycksele. Det här var en dag jag gruvat mig för en längre tid, och mer och mer ju närmare den vi kom. Men jag måste säga att det gick faktiskt lite lättare än jag befarat. Troy är ju en glad och social kille som följer med i stort sett vem som helst. Han följde glatt med Eric ut till bilen där de tog ut hans tik och gick på en prommis. Troy studsade med och sen när de åkte iväg såg det ut som att båda hundarna lagt sig ned i bilen redan när de lämnade gården 👍

Jag har fått rapporter om att han sovit i bilen och varit superlugn i lägenheten, om jag förstod det rätt så blev det joggingturer både fredag och lördag – och det är definitivt mer aktiviteter än han fått här på sistone 🙂 Förhoppningsvis kan Eric lära honom det som behövs för fågeljakt och att de får ha många roliga träningstillfällen tillsammans.  Naturligtvis saknar jag Troy – det är lite tystare här hemma nu – men samtidigt är magkänslan att detta var rätt beslut att ta då jag inte kunde träna ensam med honom, och jag tror han får ett aktivare liv nu.

Troy på sista rastningen med mig.

Troy och Ilo sitter fint på ”skolfoto” sista kvällen tillsammans

Här hemma märks inte jättestor skillnad på Ilo, han är förstås inte lika snabb med att äta, men så har det varit i perioder även med Troy hemma som ätit sin mat direkt. Ilo är en självständig och envis kille. Nu när det bara är honom man rastar så har jag kört extra mycket inte-dra-i-kopplet-övningar och även en del fot – man ska inte behöva få armen ur led när man rastar honom 😉 Det tar på tålamodet, men ger förhoppningsvis resultat! Nu väntar vi bara på mer snö så att det går att köra kickspark här hemikring (just nu är byavägen delvis uppgrävd och jordig, det läggs ned elkabel och fiberslang) och att det snart blir skidföre. SMHI säger att det ska snöa här i natt – hoppas prognosen stämmer denna gång!

Ilo 18 mån

Plötsligt händer det!

Jag vet att man inte ska klaga på vädret för man kan inte göra något åt det, men jag är jävligt less på det blöta gråväder som har varit hela september och oktober. Visserligen ”varmt”, men det tycker jag inte att vi har nån nytta av…. mitten av oktober och det har knappt varit frost än.

I fredags var det faktiskt lite frost ute, och dimmigt, vilket inte är så konstigt med tanke på hur fuktigt det har varit hur länge som helst… När jag körde tillbaka mot jobbet efter att ha varit hem och lunchrastat hundarna så var det plötsligt så pass mycket ”motljus” att jag var tvungen att fälla ned solskyddet och man anade solen bakom dimman. Innan jag var framme på jobbet så hade dimman lättat och fram kom en klarblå himmel – äntligen! Skyndade mig hem efter jobbet (slutade kl 15) och tog med Ilo på en prommis i skogen. Vet inte vad han kände för dofter, men oj så han sprang!

Lördag med gråväder igen, även om det inte kom några större mängder regn – men grått, fuktigt och lågt till tak.

Sen så vaknar man söndagmorgon och inser att solen skiner 🙂 Äntligen (det är faktiskt 15 okt!) en morgon med lite frost, och klart väder! Har inte räknat hur många dagar det har varit helt regnfritt sen 1 sep, men de ryms nog på ena handens fingrar…. Så denna morgon är höstens första med riktigt fint höstväder – hoppas vi hinner få fler såna här innan mörkret tar över! Jag har börjat längta efter minusgrader och snö för nu är det mörkt ute, och det behövs pannlampa både på morgonrastningen och kvällstid.

Fixande hemma

Hösten är här och det finns då lite grejer att fixa… förra helgen var jag upp på garagetaket och bytte ut några ”klockspikar” som dragits ut halvvägs och kroknat så att de inte bara gick att slå in igen. Passade på att ta några bilder när jag var där uppe.

Under veckan tog vi och klippte häcken, både den som begränsat älvutsikten (vid uppfarten framför garaget) och den som går längs infarten. Den delen klippte vi inte förra året och jisses vad rönnar hinner växa…

Nu denna helgen väntas mer höstväder, med en del regn och blåst. Dags att ta tag i lite innegrejer – idag började jag med att städa lite kring några källarfönster… har även trotsat vädret och tagit med Ilo på en cykeltur. Han tycker det är skitkul och racar runt på gården medan jag tar fram cykeln. Sen är han hur cool som helst och travar utan att stanna en enda gång (idag ca 4 km). Blir lite ivrig i bland, men på det hela går det jättebra. Idag blev det även duschning efteråt – han behöver lite tassvård – både päls och klor är lite långa…

Garagetaksutsikt – uppströms

Garagetaksutsikt – rakt över

Garagetaksutsikt – nedströms

Innan – ena delen

Innan – andra delen

 

Efter – ena delen

Efter – andra delen

 

Älvustikt igen 🙂

En svala gör ingen sommar

…men kanske flera stycken som hittat hit!?! Denna vecka har det gått från typ-vinter till nästan-sommar på tre dygn. Tisdagmorgon hade jag tunna dunjackan och på lunchen idag kändes det onödigt varmt med sommarjackan så efter jobbet blev det bara långärmad skjorta och väst på prommisen med Ilo.

Snön är borta frånsett där det varit skottade högar och i ”bakland”. Antagligen har älven börjat stiga lite, men inte så man direkt ser det här hos oss där det är brett. Man märker inte heller av någon islossning utan allt liksom bara vittrar bort.

Löparsäsongen är igång och under veckan har jag varit ut och sprungit terräng två gånger. I tallskogen på åsarna var det torrt och fint, även om det ligger kvar en hel del snö i svackorna. Bara drygt 7 veckor till Ammarnäs Ultra Trail…

Bäcken borta vid Sandåskurvan, 19 maj.

Vid älven 19 maj kl 13. Ser ni kanadagässen?!?

Vid älven 17 maj kl 17.

Fin skog att springa i! Fotad 16 maj.

Krokus på gården, 18 maj.

Påskhelgen och efter det

Vi spenderade ”som vanligt” påsken i Granåker med Mekkes familj. Holmträsket, Atjaträsket och ”hemikring” blev det.

Jag hade hoppats på några skidturer på skaren i gassande sol, men det var ont om sånt väder 😢 Det blev bara två turer och huvudsakligen i mulet väder och kall nordvästlig vind. Tycker det är helt ok med -30 i januari men i mitten av april vill jag faktiskt ha lite varmare än att behöva dra upp buffen för haka och kinder. Längtar efter sol och de vita, vida vidderna.

På plussidan finns trevligt sällskap bla med sambons årliga musikquiz som spelas upp från kassettband ☺

Ett annat plus var att upptäcka hur lugn och cool Ilo är. Hur enkelt som helst att ha med honom bland folk och att åka i skoterkälken. När vi fikade satt han hur lugnt som helst, och ville även krypa upp på renskinnet mellan oss. Sen fick han följa med Aurora på promenad och det gick bara fint 👍

Planen för helgerna nu efter påsk var att åka dit där det var skidföre och ”ta igen” den feelgood-skidåkning jag missade förra året pga skada och året innan var det knappt nån skare. Dock kom det en liten förkylning i vägen så denna helg har spenderats hemma med lite fönsterputsning, promenader och 10-årskalas.

Några bilder från påsk och veckan nu efter:

Ilo softar på renskinnet

Verkar snöigt kring Nalovardo

Kvällspromenad på skaren mot Örnäsbron

Ilo slappar i gräset vid husgaveln

Lyxmorgon med skidor på skaren

För mig är detta livskvalitet av högsta klass! Bo så att man får uppleva vårvintern och ha nära till naturen. Dessutom en arbetsgivare som låter mig jobba 75% sen ett år tillbaka.

Normalt väljer man kanske inte att senarelägga sin arbetsdag en fredag, men när man kan åka skidor innan jobbet och sen täcka upp för en kollega som behöver sluta vid lunch så är det helt ok.

Drygt en timmes glidande på skaren. Gjorde bort motvinden först så det blev en tur uppströms till Bräskaforsen vid Forsnäs. Skrämde upp en trana på 20 m håll och även räven drog när den hörde mig. Svanarna och renarna däremot stirrade bara och undrade nog vem som störde morgonfriden. Stannade för att fota och ser ett 10-tal snösparvar. Hör fågelkvitter.

Känner mig så privilegierad – vilken lyckokänsla ❤

Februari passerade i rasande fart

Visserligen är februari en ”kort” månad, men vart tog den vägen?!?

Försöker göra en sammanfattning med hjälpa av lite bilder.

Ilo börjar ju vara en stor kille nu. I skrivande stund fyller han 10 mån och är ungefär lika hög som Troy i mankhöjd. Han har lite längre rygg och ser därför högre ut när de sitter bredvid varandra. Dock saknas några kilo muskler ännu. Medan det var ”fin” snö på vägen så fick han börja vänja sig med att springa bredvid kicksparken. Inte dra, utan bara trava bredvid ungefär som jag vill att han ska göra vid cykeln sen när det blir barmark. Han har även börjat få följa med i skidspåret, mest vara lös, men även att dra en kort bit i början och slutet – och han verkar tycka det är skitkul och far iväg som en liten raket.

I början av februari var vi med jobbet på kick-off i Ammarnäs några dagar. Mest trevliga aktiviteter, men även lite jobbsnack förstås. Heldagen blev det skoterutflykt, även om det var kring -25 nere på isen så var det inga problem att vara ute. Vi åkte upp till Bertejaur en bit väster om Ammarnäs och på höjd var det betydligt varmare. Några fiskade och vi lagade lunch ute. Hann med en liten tur upp på fjället där det var ännu mildare. Dock så lite snö att den knappt täckte riset på backen.

Vi fick ju rätt mycket snö under andra halvan av november, men sen har det knappt snöat något alls. Däremot har det varit flera omgångar med alldeles för många plusgrader. Snödjupet har blivit mindre och mindre och ytan isigare och hårdare för varje gång. I mitten av februari så bestod nästan hela älven av bara blöt-is yta – huvva…. och i skogen var det så lite snö att det var barmark under träden 🙁

Tack och lov så har vintern återkommit – vi har fått tre omgångar med snö (sammanlagt runt 4 dm) och med många minusgrader så känns det som att ordningen är återställd. I Lappland ska det vara så i februari! Kallt denna tid på året betyder ofta klart väder och så härligt att ljuset har återvänt och solen har visat sig många dagar! Dessutom värmer den ordentligt så även om det är kring -30 på morgonen så blir det betydligt mildare mitt på dagen. Och solskenet gör ju verkligen att man bara vill vara ute och suga i sig av energin.

Det har blivit en hel del prommisar med Ilo så att han får rusa av sig, och samtidigt passar jag på att träna på inkallning. Hittills sköter han sig superbra! Han väljer ofta kortaste vägen – oavsett om det är en snöhög i vägen eller om det redan finns upptrampat spår ”som går runt”. Han gillar att pulsa runt i djupsnön, även om det är lite besvärligt då det fryser isklumpar under tassarna. Han kollar gärna upp spår han ser, även om de är någon dag gamla, och härikring så kan det vara både ren, rådjur, hare och räv som gjort dem.


JA matte – jag kommer så fort jag kan – och raka spåret – inte det lättaste!

Annars så knallar det på som vanligt med jobb på dagarna och en del skidåkning och hundkörning med Troy. Nu är det ljust så länge att man knappt behöver pannlampa, speciellt inte när jag slutar klockan tre och åker direkt till skidspåret. Nästa vecka är det dags för årets stora äventyr Vindelälvsdraget där jag och Troy ska köra med samma lag som senaste åren – #6 Hundkrut! Och i år tänker jag INTE vara skadad – så det så 😉

Äldre inlägg

© 2017 Christinas Webb

Tema av Anders NorenUpp ↑