Det här med att fira födelsedagen var ju viktigt förr, men nu känns det mer som att ”åldern är bara en siffra” och kalas och presenter inte är lika viktigt. Vilket som – jag har haft jättebra födelsedagsfirande idag: började med ofrivillig sovmorgon (vi missade väckningen) vilket faktiskt var rätt skönt. Frukost med paketöppning och sen var det ju superspännande att se Kalla långspurta ifrån Björgen – jag trodde aldrig att hon skulle få en sån lucka, men kul att jag hade fel 🙂

Sen bar det iväg ut för egen skidåkning – först ut med Ilo – och det är ju så kul med en ny hund där allt (hittills) funkar så superbra! Hann knappt starta innan vi mötte ett 20-tal renar i spåret, tack och lov blev de skrämda av mötande skidåkare så att de vek av upp i skogen. Ilo hade nog gärna farit efter renarna, men sprang på bra i spåret och bryr sig inte alls om skidåkarna. Kör drygt 3 km efter vägen, stannar och pausar lite så att han får kissa och käka lite snö. Sen nystart och köra tillbaka. Nu när det inte är andra hundar som startar går det jättebra att ha honom sittande och vänta på ett ”ja”. Kör hela vägen tillbaka utan problem, och bryr sig inte alls att vi möter husse. Det var nog jobbigt för både hans huvud och kropp – han har sovit hela eftermiddagen!

Åkte en timme ensam också, samma tur som igår, där jag åker alla ”tampar” som finns pistat på vägen, totalt 14.4 km. Det är så jätteskönt när kroppen funkar, och båda gångerna har jag tagit långa uppförsbacken utan att stanna och vila – och framförallt – utan att bli jättestum i baksida lår vilket jag blev av minsta lilla uppförsbacke förra vinten. Det känns som att ”återställningen” efter muskelbristningen mars 2016 är klar nu!

Har även hunnit med att baka lussebullar redan nu – annars brukar jag göra det kring 1:a advent. Först jäste de knappt något, men när jäsningen väl kom igång så blev det jättebullar – snart dags för provsmakning.

Saffransbullebak 2017

Ilo slappar på en ledig dag med husse