Min blogg om hundar och träning och annat...

Kategori: Vildmarksdata

Lyxmorgon med skidor på skaren

För mig är detta livskvalitet av högsta klass! Bo så att man får uppleva vårvintern och ha nära till naturen. Dessutom en arbetsgivare som låter mig jobba 75% sen ett år tillbaka.

Normalt väljer man kanske inte att senarelägga sin arbetsdag en fredag, men när man kan åka skidor innan jobbet och sen täcka upp för en kollega som behöver sluta vid lunch så är det helt ok.

Drygt en timmes glidande på skaren. Gjorde bort motvinden först så det blev en tur uppströms till Bräskaforsen vid Forsnäs. Skrämde upp en trana på 20 m håll och även räven drog när den hörde mig. Svanarna och renarna däremot stirrade bara och undrade nog vem som störde morgonfriden. Stannade för att fota och ser ett 10-tal snösparvar. Hör fågelkvitter.

Känner mig så privilegierad – vilken lyckokänsla ❤

Februari passerade i rasande fart

Visserligen är februari en ”kort” månad, men vart tog den vägen?!?

Försöker göra en sammanfattning med hjälpa av lite bilder.

Ilo börjar ju vara en stor kille nu. I skrivande stund fyller han 10 mån och är ungefär lika hög som Troy i mankhöjd. Han har lite längre rygg och ser därför högre ut när de sitter bredvid varandra. Dock saknas några kilo muskler ännu. Medan det var ”fin” snö på vägen så fick han börja vänja sig med att springa bredvid kicksparken. Inte dra, utan bara trava bredvid ungefär som jag vill att han ska göra vid cykeln sen när det blir barmark. Han har även börjat få följa med i skidspåret, mest vara lös, men även att dra en kort bit i början och slutet – och han verkar tycka det är skitkul och far iväg som en liten raket.

I början av februari var vi med jobbet på kick-off i Ammarnäs några dagar. Mest trevliga aktiviteter, men även lite jobbsnack förstås. Heldagen blev det skoterutflykt, även om det var kring -25 nere på isen så var det inga problem att vara ute. Vi åkte upp till Bertejaur en bit väster om Ammarnäs och på höjd var det betydligt varmare. Några fiskade och vi lagade lunch ute. Hann med en liten tur upp på fjället där det var ännu mildare. Dock så lite snö att den knappt täckte riset på backen.

Vi fick ju rätt mycket snö under andra halvan av november, men sen har det knappt snöat något alls. Däremot har det varit flera omgångar med alldeles för många plusgrader. Snödjupet har blivit mindre och mindre och ytan isigare och hårdare för varje gång. I mitten av februari så bestod nästan hela älven av bara blöt-is yta – huvva…. och i skogen var det så lite snö att det var barmark under träden 🙁

Tack och lov så har vintern återkommit – vi har fått tre omgångar med snö (sammanlagt runt 4 dm) och med många minusgrader så känns det som att ordningen är återställd. I Lappland ska det vara så i februari! Kallt denna tid på året betyder ofta klart väder och så härligt att ljuset har återvänt och solen har visat sig många dagar! Dessutom värmer den ordentligt så även om det är kring -30 på morgonen så blir det betydligt mildare mitt på dagen. Och solskenet gör ju verkligen att man bara vill vara ute och suga i sig av energin.

Det har blivit en hel del prommisar med Ilo så att han får rusa av sig, och samtidigt passar jag på att träna på inkallning. Hittills sköter han sig superbra! Han väljer ofta kortaste vägen – oavsett om det är en snöhög i vägen eller om det redan finns upptrampat spår ”som går runt”. Han gillar att pulsa runt i djupsnön, även om det är lite besvärligt då det fryser isklumpar under tassarna. Han kollar gärna upp spår han ser, även om de är någon dag gamla, och härikring så kan det vara både ren, rådjur, hare och räv som gjort dem.


JA matte – jag kommer så fort jag kan – och raka spåret – inte det lättaste!

Annars så knallar det på som vanligt med jobb på dagarna och en del skidåkning och hundkörning med Troy. Nu är det ljust så länge att man knappt behöver pannlampa, speciellt inte när jag slutar klockan tre och åker direkt till skidspåret. Nästa vecka är det dags för årets stora äventyr Vindelälvsdraget där jag och Troy ska köra med samma lag som senaste åren – #6 Hundkrut! Och i år tänker jag INTE vara skadad – så det så 😉

Höga Kusten med Vildmarksdata

I veckan har vi varit till Höga Kusten några dagar med jobbet. Mycket aktiviteter, men även en del jobbsnack. Men här kommer jag bara att nämna aktiviteterna. Otroligt vackert vid Höga Kusten – kuperat landskap och vatten. Och vilket galet vackert och underbart väder vi hade! Tänk ”mitten av oktober” – hur kallt, mörkt och regnigt kan inte det vara?!? Eller alldeles underbart med dimma över vattnet på morgonen, någon enstaka minusgrad och några timmar senare klarblå himmel och strålande sol – ja – så var det faktiskt på riktigt!!

Onsdageftermiddagen tillbringade vi på bergsväggen till Skuleberget, ni vet ”lilla branten” man ser till höger om E4 då man åker söderut 🙂 Jag som aldrig klättrat förut valde en enklare väg uppför Via Ferrata, det som kallas Vita leden. Från att ha blivit svettig om händerna bara om att höra talas om klättring så gick jag till att tycka att det var superhäftigt. Var lite rädd för att det skulle vara ”typ som en klättervägg”, dvs små grejer att greppa och sätta fötterna på. Men det var mer som ”besvärlig klättring uppför stora stenar”, men med fördelen att man förutom dubbla säkerhetslinor hade en vajer att hålla sig i och ibland även dra sig upp i.

När man nått toppen så befann man sig vid Toppstugan där vi fick uppleva en otroligt vacker solnedgång. Förutom vi så var där ett gäng med arkitekter från Stockholm. Vi käkade en god middag med god dryck och fick även smaka lokalt producerade chokladpraliner. Senare på kvällen åkte vi linbana ned i kolsvart mörker och tog en kort promenad till FriluftsByn där vi bodde.

På torsdagsförmiddagen var det dags för nya äventyr. Denna gång kajakpaddling som jag aldrig provat på. Funderar på om jag ens paddlat något alls sedan kanotutflykten i högstadiet – har alltså ingen som helst erfarenhet eller vana. Och gillar inte vatten – badar bara de sommardagar när det är riktigt varmt ute. Och nu var det mitten av oktober, nollgradigt och dimma… MEN – jag tog mig ut och vi var ute ungefär 1.5 timme – och varken jag eller någon av de andra ramlade i 🙂 Första minuterna i kajaken tordes jag inte ens vrida på huvudet för jag tyckte att det gungade så – satt stel som en pinne 😉 Kom igång mer och mer ju längre jag satt i kajaken, lärde mig styra med fotpedalerna och paddla på både höger och vänster sida. Lite kyligt men inte svinkallt. OCH så magiskt vackert med dimma över vattnet och det fanns bara här-och-nu. Lämnade telefonen på land så har tyvärr inga bilder från själva paddlandet.

Efter lunch och kort vila var det dags för nästa äventyr. Vi körde till Skuleskogens Nationalpark Entré Syd där vi startade vår vandring upp mot Slåttdalsbergets topp. Gick genom gammal granskog, förbi klapperstensfält och tog oss upp på berget. På sidan utåt finns havet och in mot land Slåttdalsskrevan där vi gick ned och igenom för att sedan vandra ytterligare en bit norrut till en stuga vid spegelblankt vatten där vi grillade korv till mellanmål. På väg tillbaka klättrade vi direkt upp på berget och hann precis se solen gå ned. Sedan fortsätta ned samma väg som vi kommit upp. Det började mörkna så nere i skogen plockade vi fram pannlamporna. Tillbaka i lägret grillade vi hamburgare och gjorde kväll tidigt.

Sammanfattningsvis en otroligt rolig och händelserik jobbresa – två dygn med äventyr känns som en hel vecka!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén