Christinas Webb

Min blogg om hundar och träning och annat...

Kategori: Träning (sida 1 av 13)

Förstaadventshelg

Vips så var vi inne i december och det är första advent – vart tog tiden vägen?!? Men det är vinter och vi kan åka skidor och pyssla hemma så det är ju toppen!!

Under veckan var det lite väl kyligt för skidåkning och hundkörning så det har jag försökt att ta igen nu i helgen. Igår var jag och Ilo och körde tillsammans med Sigrid & Hannibal. -15 kändes väl på gränsen men var skönt då man kom igång. Ilo börjar fatta att man måste sitta och vänta en lite längre stund tills matte är klar. Sen kutar han på så bra – han är ju faktiskt bara nybörjare på det här med att vara draghund 🙂 Det blev ett skitstopp så det är något vi måste träna på – alltså att man gör bort det vid rastningen innan. Vi körde drygt 4 km efter en väg, stannade och vilade lite innan det var dags att köra tillbaka. Denna gång blev det ett bita-bort-isklump-under-tassen-stopp, så det är också nåt vi måste träna bort, genom att klippa ordentligt och att kunna ha på sig sockor alternativt vara väl insmord under tassarna så att ingen snö fastnar.

Igår var det även julskyltning inne i Sorsele. Trevligt att gå omkring lite, prata med folk, handla lite bröd och annat.

Idag söndag började vi också dagen med skidåkning, dock utan sällskap. Funkade så bra även idag, men det fick räcka med drygt 3 km ToR. Samma problem som igår med att det ville på att bildas is/snö-klumpar under tassarna trots smorning…. bakläxa till matte 😉 Söndag första advent innebär också julpyntande, och för första gången på typ jäääääättelänge så är det flera av ljusstakarna som inte vill lysa… verkar vara nåt elfel så de får gå till återvinningen…

De senaste åren så har amaryllisen blommat efter jul så i år har jag skaffat en tidigare, den har börjat slå ut nu i helgen.

Decembersolen visar sig

Härligt med lite solsken i kylan

Fin manchester och varmare uppe i skogen

Rimfrostig Ilo efter träning i -15

Amaryllisen har börjat slå ut

Julstjärna 2017

Härlig födelsedag

Det här med att fira födelsedagen var ju viktigt förr, men nu känns det mer som att ”åldern är bara en siffra” och kalas och presenter inte är lika viktigt. Vilket som – jag har haft jättebra födelsedagsfirande idag: började med ofrivillig sovmorgon (vi missade väckningen) vilket faktiskt var rätt skönt. Frukost med paketöppning och sen var det ju superspännande att se Kalla långspurta ifrån Björgen – jag trodde aldrig att hon skulle få en sån lucka, men kul att jag hade fel 🙂

Sen bar det iväg ut för egen skidåkning – först ut med Ilo – och det är ju så kul med en ny hund där allt (hittills) funkar så superbra! Hann knappt starta innan vi mötte ett 20-tal renar i spåret, tack och lov blev de skrämda av mötande skidåkare så att de vek av upp i skogen. Ilo hade nog gärna farit efter renarna, men sprang på bra i spåret och bryr sig inte alls om skidåkarna. Kör drygt 3 km efter vägen, stannar och pausar lite så att han får kissa och käka lite snö. Sen nystart och köra tillbaka. Nu när det inte är andra hundar som startar går det jättebra att ha honom sittande och vänta på ett ”ja”. Kör hela vägen tillbaka utan problem, och bryr sig inte alls att vi möter husse. Det var nog jobbigt för både hans huvud och kropp – han har sovit hela eftermiddagen!

Åkte en timme ensam också, samma tur som igår, där jag åker alla ”tampar” som finns pistat på vägen, totalt 14.4 km. Det är så jätteskönt när kroppen funkar, och båda gångerna har jag tagit långa uppförsbacken utan att stanna och vila – och framförallt – utan att bli jättestum i baksida lår vilket jag blev av minsta lilla uppförsbacke förra vinten. Det känns som att ”återställningen” efter muskelbristningen mars 2016 är klar nu!

Har även hunnit med att baka lussebullar redan nu – annars brukar jag göra det kring 1:a advent. Först jäste de knappt något, men när jäsningen väl kom igång så blev det jättebullar – snart dags för provsmakning.

Saffransbullebak 2017

Ilo slappar på en ledig dag med husse

Jämtlandshelg

I torsdags satte jag mig i bilen direkt efter jobbet och körde ned till Lit där Åsa och Hannes (har kullsyster till Troy) bor. Ilo följde med, medan Troy fick stanna hemma med husse. Planen var att träna och umgås lite med mina Vindelälvsdraget-lagkamrater. Nu var flera av dem förkylda, men jag som var frisk kunde träna de pass jag ville.

I fredags jobbade flera av de andra så jag började dagen med en liten joggingtur där Ilo fick följa med kopplad. Nya stigar och vägar i okänd skog, dessutom gråväder med lite dimma, men faktiskt uppehåll från regnandet. Blev en liten runda på ca 5 km. På väg tillbaka ville Ilo svänga höger på en stig, men jag ville fortsätta framåt – det visade sig att han hade rätt – det var ju höger vi skulle 😉

Sen åkte jag in till Östersund för att strosa lite på stan, passade på att käka sushi till lunch och lyckades hitta en frisör med drop-in då min ordinarie frisör här i Sorsele opererat axeln och är sjukskriven några veckor. Tog ut Ilo på en prommis så att han får träna lite med att det kör bilar och bussar nära. Gick lite på stan bland folk och han försökte snacka med några 😉 Satt på Stortorget (som jag knappt känner igen sen jag pluggade där) och ”bara var” en stund. Han fick även träna på att åka hiss. Lite stress-slemmande, men på det stora så är han en väldigt cool kille. På eftermiddagen var jag och Hannes och åkte några varv på det nyöppnade konstsnöspåret (sparad snö från i fjol). Shit vad tungt! Löst och sockrigt spår och kroppen var inte alls beredd på skidåkning 🙂  Sen på kvällen så åt vi middag på stan med några från laget och satt och surrade lite om hundar och annat.

Lördagmorgon så åkte vi skidor tidigt, för att hinna innan det blev så löst och innan alla andra i Östersund kom dit. Betydligt hårdare (men lite ojämnare) spår så det gled betydligt bättre. Bestämde mig för att ta det lugnt och hittade en bra rygg att följa – uppför åkte hon ett tempo som gjorde att jag precis orkade uppför hela uppförsbacken utan att behöva stanna och pusta ut 😉 Blev hela två varv mer än dagen innan 🙂 Sen kom fler från laget ut till Lit och vi käkade lunch där innan vi åkte iväg för att köra hund. Jag kunde låna en kickbike och körde 2 km med Ilo. Väldigt blött och lerigt så det blev en dusch för Ilo när vi kom tillbaka… Han jobbade på jättebra bakom cyklisterna som vi hade framför oss. När det blev nedförsbacke blev jag dock lite feg och bromsade ordentligt för det var lite väl slirigt 🙂

Ingen gemensam träning på söndagen, utan jag och Åsa tog en promenad i det fina vädret (sol och -2) innan jag körde hemåt. Under helgen kunde vi konstatera att Troy och Tindra har likheter – inte bara utseendemässigt – utan även i sättet. Tex så ”fattar” ingen av dem att man kan puffa upp en dörr/hundlucka som är stängd eller står på glänt – nej, det kan vara jättefarligt 😉

Stortorget 2017 ser inte likadant ut som 2002

Ilo tränar på att vara på stan bland folk o fordon

Stigen i skogen i Lit där jag joggade

Man blir lite lerig när man kör hund på blöt skogsväg

Leran sprutar ända upp i ansiktet

Troy och Tindra har likheter – både i utseende och i egenskaper

 

Ammarnäs Ultra Trail 2017

Jag tror knappt det är sant – men jag har ”sprungit” en ultra – dvs längre än maraton!?! Eller sprungit och sprungit, det blev mer promenerande än jag hade hoppats, men jag har tagit mig runt. Och bäst av allt – jag känner att kroppen håller!! Visst var jag jäkligt trött i baksida lår långa stunder, och även i rumpan när det var som mest uppför – men inte ONT ”på fel sätt”. Alla andra som startade på 43km-sträckan drog iväg och var utom synhåll redan efter några 100 m. Men mitt mål var inte att ta sig runt snabbast möjligt, utan att ”ta mig runt”. Jag har aldrig gjort något liknande och visste inte riktigt hur det skulle kännas eller hur länge det skulle ta. Trodde på mellan 6 och sju timmar, och hade nog tagit mig i mål på under 7 tim om jag inte stannat lika ofta för att pusta och NJUTA plus att jag tagit paus tex vid Aigertstugan och snackat med stugvärden som bjöd på saft. Jag hade inget problem med att ”bli ensam” utan tyckte att det var nog så skönt, för om du springer med andra är det lätt att tempot påverkas så att det går för fort och att man får betala för det senare i loppet. Vädret var riktigt bra för en sån här aktivitet, visserligen liiiite lätt regn vid två korta stunder under första timmen, men annars lagom temperatur för det mesta. Uppe på kalfjället blåste det lite kalla vindar så jag stannade och tog på vind/regnjackan, och tog sen av den när jag närmade mig Aigertstugan för när man kom ned mot den så var det medvind och mycket varmare, speciellt som solen kikade fram lite.

Efter ca 4 km kom man till Rödingvik där det fanns ett gårdställe med gräsmatta och flera byggnader. Tänk att ha sån utsikt!

Utsikt vid Rödingvik, 4 km efter start

Speciellt från början var det väldigt mycket springande på spänger. Eftersom det var lite småblött så tyckte jag det var skönare att vara på dem än att springa bredvid där det ofta var blött ”svartklegg”. Testade på ett ställe och där höll ena skon på att sugas av från foten…

Många spångar

På bilden nedan ser man lite av stigen där vi kom, typ till höger om skylten. Sen sprang vi upp till Servestugan och blev ”avbockade” där, sen tillbaka hit och svängde sedan höger för att följa Kungsleden mot Aigertstugan.

Skylt vid Kungsleden

En liten stund senare kom vi till en nyfixad hängbro över en bred ”bäck” där det var ett flera meter högt vattenfall strax till vänster/nedströms.

På väg mot bron över ån/bäcken Servvejuhka

Därefter började det gå upp, upp… på bilden nedan har jag pausat lite för att njuta av utsikten därifrån jag kommit. Svårt att se på bild, men det är lite uppför typ hela tiden…

På väg upp mot kanten av Vuomatjåhkka

Klättringen uppåt fortsatte, här utsikt från strax innan jag nådde loppets högsta punkt, ca 1100 möh. Stenigt värre så man fick se efter var man satte fötterna. Hade man snavat här hade man inte bara kunnat skrapa eller sträcka sig, utan även slå ihjäl sig för det var stenar överallt…

Imponerande vidder, befinner mig på ca 1130 möh enligt min Garmin-klocka

Toppen är passerad, det har börjat bli liiite lätt nedför. Här vid Tjålmure. Man kände att det var kallare vindar här där det var öppet vatten och mer snö. Vi sprang över snö ett flertal gånger, men den höll bra och man sjönk inte ned. Fick lite ”sockersnö” i skorna dock, men blöt om fötterna hade man ju varit länge…

Sjön Tjålmure

Dags att fortsätta färden ned mot Aigertstugan. Man ser den ”en bit bort”, men sen när jag kollade på kartan så verkar det vara ca 3 km dit – lurigt med avstånden uppe på fjället!

På väg nedåt, i mitten av bilden (lite till höger) skymtar man Aigertstugan, ca 3 km dit.

Vid Aigertstugan var det också ”avbockning” och stugvärden bjöd på saft. Stannade och drack, och fick höra att det varit ett gäng vorstehtjejer på besök några dagar tidigare och fick frågan om jag varit med där. Det hade jag ju inte, men jag gissar att jag vet vilket gäng han pratade om 😉

Strax efter Aigertstugan ser man Tjulträsket

Innan man börjar ta sig ned från kalfjället så följer man en ås där man ser byn Ammarnäs.

Byn Ammarnäs syns – och där ligger målet!

Ungefär halvvägs ned passerar man en hängbro över en ”bäck” med ett mäktigt vattenfall, dess flesta fallmeter ligger dock nedströms från bron. Efter detta så är det mest stig genom skogen tills man kommer till parkeringen och sedan följer vägen in mot målet vid hembygdsgården.

Vattenfall i Ruovdajjuhka

Framme vid målet vid hembygdsgården där en skara människor väntade. Ivrigt hejande och de gjorde t.o.m. vågen – härlig känsla att gå i mål och ha klarat av alla dessa 43 km och ca 1000 meters stigning. Här kan ni se karta och de värden som min Garmin-klocka loggat: klickaHär

Fotograf: min kollega Adam Larsson, Ammarnäs IF

JA – jag har kanske stannat onödigt ofta – och hur har man tid att ta foton när man tävlar med nummerlapp på benet?!? Tävlingsdjävulen vaknar ofta när nummerlapp sätts på, men jag har kommit till den åldern (eller vad det nu är) att jag har lite koll på mina begränsningar och jag har verkligen NJUTIT av denna turen – även om det varit tungt i benen bitvis….

Carpe Diem – fånga dagen – livet är NU

 

Träning med Troy 

Mycket lydnad och behärskning, lite springa. I förrgår på med full löp/drag-mundering och så gick vi en prommis. Funkade så pass bra att vi joggade några korta bitar. Sen slå på pip i träningsklockan så att han taggar till….höll på att bli galen – ett jäkla ”klängande” då han inte vet han ska ta sig till. Fortsatte att gå oavsett hur det pep. Bråkade, korrigerade och kommendersde. Vet (tyvärr 🤔) inte vad som hände, men så mitt i allt sköter han sig igen… till och med så bra att jag kopplade om kopplet från halsbandet till selen. Och då började eländet igen… kopplade tillbaka och fortsatte hemåt utan att vara ovänner.

Idag vanliga fritidskläder och prommis i skogen. Kopplad och (hyfsat) sansad. Gick hela 840 m på 23 min 😂 Stannade och satt ned och filosoferade tre gånger á några minuter. Han sitter/ligger stilla utan att skälla. Dock ej avslappnad. Men det går ju framåt! 

Troy 5 år

Idag fyller ”den lille svarte” (som nu är stor) hela fem år – en vuxen kille!

Han är fortfarande enormt arbetsvillig och vill väldigt gärna vara till lags. Blir så ivrig ibland att han har svårt att behärska sig. Det har gett mig både glädje och frustration, men senaste dagarnas träning har gett framsteg så jag är hoppfull om många framtida träningstillfällen tillsammans.

Kurshelg och dubbla långhelger

Våren rasslade på med en hiskelig fart. Det har väl inte direkt varit vårväder varje dag, utan kall nordanvind ofta…och det blev liksom torrt direkt. Nu så här en vecka in i juni har grönskan skjutit fart – löven slår ut och gräset har vuxit så mycket att jag hunnit klippa nästan hela gården.

20-21 maj var jag och Ilo iväg till Muossejetjolme utanför Arjeplog på allmänlydnadskurs. Tränade på kontakt och att gå fint i koppel, och att inte bry sig om andra ekipage. Kom hem trötta i mössan efter två dagars tränande. Klicka här för bilder från Hundskolan Visions Facebooksida.

25-28 maj tog jag ledigt på fredagen för att få ha långhelg. Först nu la vi på sommardäcken på Volvon. Sen blev det en del fixande här hemma, bla räfsat lite löv/gammgräs.

3-6 juni ny långhelg då jag tagit ledigt på måndagen. Började helgen med att på fredagkvällen åka till Granåker och så morötter mm. Lite sånt även här hemma, blir intressant att se om nåt kommer upp… Hann med några träningspass, bla det som mpste vara mitt längsta pass någonsin iförd löparskor: 18 km jogg-gång. Sen på måndagen åka iväg till optikern i Arvidsjaur (blir dyrt!) och sen vidare till Umeå. Ut och äta med en kompis. Träffa en PT och få lite hjälp med rörlighetsträning. Åka till en kompis och få lite tips på hur jag ska hantera och träna med Troy för att han och jag ska samarbeta bättre och inte bli osams. Kul att hinna prata lite hundar, träning och annat.

En svala gör ingen sommar

…men kanske flera stycken som hittat hit!?! Denna vecka har det gått från typ-vinter till nästan-sommar på tre dygn. Tisdagmorgon hade jag tunna dunjackan och på lunchen idag kändes det onödigt varmt med sommarjackan så efter jobbet blev det bara långärmad skjorta och väst på prommisen med Ilo.

Snön är borta frånsett där det varit skottade högar och i ”bakland”. Antagligen har älven börjat stiga lite, men inte så man direkt ser det här hos oss där det är brett. Man märker inte heller av någon islossning utan allt liksom bara vittrar bort.

Löparsäsongen är igång och under veckan har jag varit ut och sprungit terräng två gånger. I tallskogen på åsarna var det torrt och fint, även om det ligger kvar en hel del snö i svackorna. Bara drygt 7 veckor till Ammarnäs Ultra Trail…

Bäcken borta vid Sandåskurvan, 19 maj.

Vid älven 19 maj kl 13. Ser ni kanadagässen?!?

Vid älven 17 maj kl 17.

Fin skog att springa i! Fotad 16 maj.

Krokus på gården, 18 maj.

Ilo firar 1 år med tur till Hemavan

Den Lille Röde, eller Snusmumriken mfl namn fyller 1 år idag – Hipp Hipp Hurra! Han verkar inte förstå nåt 😉 Tiden går fort och han är inte så liten nu mera…. fullvuxen på höjden, men lär väl få lite mer massa (muskler?!) och definitivt mer päls.

Födelsedagen fick han fira genom att följa med matte på en skidtur upp till Kobåset i Hemavan. Inte så mycket sol och rätt blåsigt och dessutom byar av snö/hagel. Spåren pistas inte längre då säsongen där är ”slut” (trots mycket snö kvar i backarna och uppe på fjället) och då det frusit i natt så var det rätt hårt och skrovligt. Vi fick guidning och sällskap av Ida med hunden Krozz som bor där uppe. Åkte drygt en timme med dem, försökte sen hitta en plats med lä där jag kunde sitta och ta det lugnt och fika lite, men det var lite kyligt pga blåsten och att jag var lite svettig.

Annars blev det en lite konstig vecka här hemma – först sambon förkyld och hemma från jobbet flera dagar. Sen var det meningen att jag och hundarna skulle åka till Umeå onsdag-torsdag, men natten mot onsdag vaknade jag med illamående – jag som inte haft magsjuka på typ 35 år!?! Blev inte mer än så, men magen var orolig hela dagen och inte hade jag nån matlust…

Det gick dock över ganska fort när väl fick i mig mat och jag kunde jobba redan efter lunch torsdag och hela fredagen. Träningen fick vänta till lördag då jag körde dubbelt – gymmet på morgonen och en löprunda på eftermiddagen. Har tänkt att ta mig runt den långa (43 km!) rundan på Ammarnäs Ultra Trail så det gäller ju att komma igång med löpningen nu… än ligger det mycket snö i skogen så ingen terränglöpning ännu 😉

Fjäll och vita vidder

VITA vidder

Utsikt från rastplatsen

Ilo är den cool kille som lägger sig ned

Jag och Ilo en bit upp på Kobåsspåret. Fotograf Ida Rehnlund

Topptur Nalovardo 

Det gäller att passa på när tillfälle ges! Skidor för tredje dagen i rad👍Även idag fick Ilo hänga med. Körde till Nalovardo och började med att låta Ilo dra en bit. Nästan bara uppför i 3.5 km till Borgjaur och var tvungen att ta några pauser 😉 Sen koppla lös honom och hänga på spårlinan ifall han skulle komma på idén att dra… men han är ju så snäll och duktig och lyssnar när jag ropar.

Körde efter skoterleden upp till toppstugan och tog en paus. Kall blåst även idag så det blev inte så länge. Sen vände vi och åkte upp till toppen på slalombacken innan vi susade ned. Fint pistat och skare (med lite lössnö på) så bara att åka/springa där man ville. På slutet var nog Ilo ganska trött så jag plogade hela vägen ftån Borgjaur ned till bilen.

På eftermiddagen fick Troy en lång promenad och vi stannade även och softade på en sten i skogskanten.

Skoterleden på väg upp mot Nalovardo

Ilo tycker det är skönt att rulla sig i snön

Uppe på toppen av slalombacken

Tunt med snö på vissa ställen uppe på toppen

Troy ville inte vara med på bild 🙂

Äldre inlägg

© 2017 Christinas Webb

Tema av Anders NorenUpp ↑