Visserligen är februari en ”kort” månad, men vart tog den vägen?!?
Försöker göra en sammanfattning med hjälpa av lite bilder.
Ilo börjar ju vara en stor kille nu. I skrivande stund fyller han 10 mån och är ungefär lika hög som Troy i mankhöjd. Han har lite längre rygg och ser därför högre ut när de sitter bredvid varandra. Dock saknas några kilo muskler ännu. Medan det var ”fin” snö på vägen så fick han börja vänja sig med att springa bredvid kicksparken. Inte dra, utan bara trava bredvid ungefär som jag vill att han ska göra vid cykeln sen när det blir barmark. Han har även börjat få följa med i skidspåret, mest vara lös, men även att dra en kort bit i början och slutet – och han verkar tycka det är skitkul och far iväg som en liten raket.
I början av februari var vi med jobbet på kick-off i Ammarnäs några dagar. Mest trevliga aktiviteter, men även lite jobbsnack förstås. Heldagen blev det skoterutflykt, även om det var kring -25 nere på isen så var det inga problem att vara ute. Vi åkte upp till Bertejaur en bit väster om Ammarnäs och på höjd var det betydligt varmare. Några fiskade och vi lagade lunch ute. Hann med en liten tur upp på fjället där det var ännu mildare. Dock så lite snö att den knappt täckte riset på backen.
Vi fick ju rätt mycket snö under andra halvan av november, men sen har det knappt snöat något alls. Däremot har det varit flera omgångar med alldeles för många plusgrader. Snödjupet har blivit mindre och mindre och ytan isigare och hårdare för varje gång. I mitten av februari så bestod nästan hela älven av bara blöt-is yta – huvva…. och i skogen var det så lite snö att det var barmark under träden 🙁
Tack och lov så har vintern återkommit – vi har fått tre omgångar med snö (sammanlagt runt 4 dm) och med många minusgrader så känns det som att ordningen är återställd. I Lappland ska det vara så i februari! Kallt denna tid på året betyder ofta klart väder och så härligt att ljuset har återvänt och solen har visat sig många dagar! Dessutom värmer den ordentligt så även om det är kring -30 på morgonen så blir det betydligt mildare mitt på dagen. Och solskenet gör ju verkligen att man bara vill vara ute och suga i sig av energin.
Det har blivit en hel del prommisar med Ilo så att han får rusa av sig, och samtidigt passar jag på att träna på inkallning. Hittills sköter han sig superbra! Han väljer ofta kortaste vägen – oavsett om det är en snöhög i vägen eller om det redan finns upptrampat spår ”som går runt”. Han gillar att pulsa runt i djupsnön, även om det är lite besvärligt då det fryser isklumpar under tassarna. Han kollar gärna upp spår han ser, även om de är någon dag gamla, och härikring så kan det vara både ren, rådjur, hare och räv som gjort dem.
JA matte – jag kommer så fort jag kan – och raka spåret – inte det lättaste!
Annars så knallar det på som vanligt med jobb på dagarna och en del skidåkning och hundkörning med Troy. Nu är det ljust så länge att man knappt behöver pannlampa, speciellt inte när jag slutar klockan tre och åker direkt till skidspåret. Nästa vecka är det dags för årets stora äventyr Vindelälvsdraget där jag och Troy ska köra med samma lag som senaste åren – #6 Hundkrut! Och i år tänker jag INTE vara skadad – så det så 😉
