Så var årets ”äventyr” över och jag kan inte säga annat än att det har varit jätteroligt och har gått över förväntan! Nytt lag med mestadels gamla lagkamrater, plus några till. Dessutom ”ny” hund (dvs Troy) som inte varit med förut och dessutom som jag inte kunnat träna ordentligt förrän i början av februari, vilket gör att han fortfarande är ”nybörjare” och man kan i förväg aldrig veta hur hundarna beter sig när det blir lägerliv, mycket hundar och nya intryck hela tiden. Eftersom jag sett att Troy springer på väldigt bra när det finns ekipage att jaga så tänkte jag att ”en bra dag med ekipage att jaga kanske vi kan ta en topp-10-placering” – och det gjorde vi med råge!
Dag 1 (torsdag) var det nära att det inte blev någon start alls för mig! Ungefär en halvtimme innan förväntad växling och då jag skulle göra mig och Troy klar så upptäcker jag att pjäxorna (och ombyteskläderna) var kvar hemma på bron! Tur som var hade jag en lagkompis med sig som lånade ut sina 42:or och tillsammans med lånade extrasockor och skidhandskar kunde jag starta. Körde andra halvan av startsträckan, dvs start i Djupfors och mål i Kraddsele vilket är drygt 10 km. Det längsta jag kört med Troy innan var 9.3 km plus flera gånger ca 4 + 4 km med kort paus mellan. Under de första kilometrarna kunde jag köra om tre ekipage som kört ända från Ammarnäs, och sen ytterligare tre ekipage. Lite snönafsande, men i övrigt en riktigt bra inledning på Troys Vindelälvsdraget-karriär 🙂
Dag 2 (fredag) hade jag också kunnat bli lite sen till start eftersom jag fick vända om för att sätta på nummerlapparna, tur som var upptäckte jag det strax efter att jag gått från bilen. Denna gång var det en sträcka på 8.5 km från Gargnäs till Råstrand. Växlade samtidigt som boxerlaget och jag hörde killen säga att ”de får köra före så försöker jag hänga på” vilket de säkert gjorde i några sekunder 😉 Körde förbi tre ekipage under de första 2-3 km när Troy gick som bäst, sen blev det lite snöätande i de små uppförsbackarna (tänk ned-i-stort-dike-upp-på-andra-sidan) genom skogen och sen var sista biten på isen där solen legat på hela dagen och glidet under skidorna var mer eller mindre obefintligt. En helt ok sträcka, men inte superbra. Senare på eftermiddagen kommer jag till Björksele och får se resultatlistan – och upptäcker att jag kört in på en 5:e plats!?!
Dag 3 (lördag) var min start i Rusksele, bara 1 km från där vi övernattat. Målgång i Forsholm knappt 10 km nedströms. Startade ensamma och första 3-4 km var på is med bara tunt snötäcke ovanpå, tyckte det var svårt att ”få grepp” med skidorna så jag stakade mest. Körde om ett 6-spann och när vi närmade oss så skällde Troy så slädföraren vände sig om och frågade ”är det där omkörningssignalen” 🙂 Senare på sträckan när vi körde nära land på skuggsidan så var det sockrigt och genomslag, två gånger lyckades jag köra över linan. Första gången var Troy uppe i galopp igen så fort att jag i farten fick ta lös linan runt låret och koppla om den, andra gången hamnade den runt hans bakben så jag tog ett snabbt stopp för att ta lös den. Även denna sträckas resultatlista var trevlig läsning då vi hamnade på placering 8.
Dag 4 (söndag) Hällnäs-Vännäsby var inställd sedan tidigare pga ofarbar bana så vi åkte hem på lördagkväll. Sammanfattningsvis så har jag haft en jätterolig helg med trevliga lagkamrater och ju mer jag låter det smälta in desto nöjdare blir jag med Troys insats: för två månader sen kunde jag knappt träna honom ”på riktigt” och nu har vi kört in på två topp-10-placeringar – definitivt något att vara supernöjd över!
För mig var det 10:e Vindelälvsdraget, vilket belönas med en 10-års-keps. Det som var nytt var att bo hemma de två första nätterna, tror att vi som mest hade 11st 2-benta och 12 st 4-benta gäster som övernattade här, men det gick bara fint och man märkte inte av att det var så många hundar på besök (det kan annars vara lite oroligt speciellt första natten när alla är pigga). Längtar redan till nästa år!
