I fredags var det till slut dags för dagen D – nämligen dags för Troy att flytta till Lycksele. Det här var en dag jag gruvat mig för en längre tid, och mer och mer ju närmare den vi kom. Men jag måste säga att det gick faktiskt lite lättare än jag befarat. Troy är ju en glad och social kille som följer med i stort sett vem som helst. Han följde glatt med Eric ut till bilen där de tog ut hans tik och gick på en prommis. Troy studsade med och sen när de åkte iväg såg det ut som att båda hundarna lagt sig ned i bilen redan när de lämnade gården 👍

Jag har fått rapporter om att han sovit i bilen och varit superlugn i lägenheten, om jag förstod det rätt så blev det joggingturer både fredag och lördag – och det är definitivt mer aktiviteter än han fått här på sistone 🙂 Förhoppningsvis kan Eric lära honom det som behövs för fågeljakt och att de får ha många roliga träningstillfällen tillsammans.  Naturligtvis saknar jag Troy – det är lite tystare här hemma nu – men samtidigt är magkänslan att detta var rätt beslut att ta då jag inte kunde träna ensam med honom, och jag tror han får ett aktivare liv nu.

Troy på sista rastningen med mig.

Troy och Ilo sitter fint på ”skolfoto” sista kvällen tillsammans

Här hemma märks inte jättestor skillnad på Ilo, han är förstås inte lika snabb med att äta, men så har det varit i perioder även med Troy hemma som ätit sin mat direkt. Ilo är en självständig och envis kille. Nu när det bara är honom man rastar så har jag kört extra mycket inte-dra-i-kopplet-övningar och även en del fot – man ska inte behöva få armen ur led när man rastar honom 😉 Det tar på tålamodet, men ger förhoppningsvis resultat! Nu väntar vi bara på mer snö så att det går att köra kickspark här hemikring (just nu är byavägen delvis uppgrävd och jordig, det läggs ned elkabel och fiberslang) och att det snart blir skidföre. SMHI säger att det ska snöa här i natt – hoppas prognosen stämmer denna gång!

Ilo 18 mån