I helgen som var åkte jag och Troy med en kompis (med hund) till Härnösand på kurs, även denna gång var det jaktdressyr och ”därmed förenlig verksamhet” som stod på programmet. Vi höll till hos Kenth & Anette Gustafsson på Kennel Ganjo’s.

Förutom träning av att vänta (passivitiet) och gå fot, göra inkallning mm bland andra hundar så tränade vi även med störning i form av duvor i en bur. Intressant att se hur vissa hundar (spec en 16 mån vorstehtik) lyckas lyda trots att de knappt kan ta ögonen från duvorna.

Det blev även en hel del träning på att hålla sig lugn när fågeln flyger, och att kunna stanna och sätta sig lugnt och stilla då fågeln lyfter. Det gäller att kunna få stopp på hunden ”i alla situationer”, tex när den jagar något den inte får/ska jaga. Sånt kan man träna i hägn med kaniner. På lördagen var vi i hägnet med kopplad hund och tränade på att stanna, sen på söndagen blev det med lös hund – vem hade kunnat tro att jag skulle kunna få stopp på en kaninjagandes Troy – men det gick!

När det gäller apportering så griper Troy det mesta, denna helg testade vi med sånt han inte provat förut: först en 5kg ”brandslang” som var lite svår att få tag i pga att han inte är van med tyngden. På söndagen när vi tränade på vilt så gick vi direkt på det ”svåraste” – en mink, men det var heller inga problem.

De problem jag har med Troy är att han måste lära sig koppla av när det inte händer något, han blir lätt otålig. Sen har han sån otrolig lust att apportera att han knappt kan bärga sig medan vi väntar. Vi måste träna på inkallning, det kommandot gäller oavsett hur långt bort man är eller om man har något i munnen eller inte! Han griper och bär gärna, men jag vill att han ska bli säkrare på att ”hålla fast” utan att greppa om, plus att han ska förstå att ”bytet” ska till matte så att hon blir jätteglad – nu blir hon bara arg om man springer iväg med det!