Christinas Webb

Min blogg om hundar och träning och annat...

Älskade Rasmus – vi saknar dig!

Drygt 12½ år fick vi tillsammans och det är så oerhört tomt här hemma nu – inga lurvtassar som trampar runt och steppar och undrar om det inte är dags för kvällsfika eller kanske en tuggis – om nu nån skulle ha missat det när en rakryggad irländare sitter vid lådan där godsakerna förvaras.

Mattes ord:

En gladare och socialare kille får man leta efter – han ville alltid ”prata” med alla, förutom i skidspåret där han tittade lite snabbt på de som vi körde om medan han glatt sprang vidare. De senaste åren blev han allt ”uppkäftigare” och om jag hade varit ut med honom på kvällen så var det inte ovanligt att han sen sprang in till husse och skällde – ungefär som att han skulle berätta vad som hänt därute och tyckte att han skulle ha följt med.

Att ”följa med” var naturligtvis höjdpunkten, var man sen skulle var mindre viktigt, men jag tror nog att skidspåret var det som uppskattades mest. Trots C-höfter så har jag kunnat köra mycket drag med honom, och kanske det hjälpte till att bygga upp muskulaturen så att kroppen höll längre. Han visade tydligt att han blev sur då jag bytte om och sa att han skulle ”stanna hemma”, då gick han och la sig och tittade inte ens på mig. Sen när jag kom hem så fick man bara en snabb blick, men var tydligen kvar på hans ”shit list” fortfarande – och att stiga upp och hälsa gick inte för sig.

För 2½ år sen kom lillebror Troy in i bilden – vilken odåga – som inte fattade att ta det lugnt, eller att han inte ville ha besök i bädden men tack och lov så morrade Rasmus redan första dagen när han åt mat eller hade tuggben så de fick han ha i fred. Det var till och med så att eftersom Troy var mer nyfiken på vad Rasmus gjorde så lämnade han sitt tuggben och då var Rasmus snabb att stjäla det!

Tack och lov så fanns husse som gick promenader utan att lillebror fick följa med, plus att Rasmus fick välja kanske både väg och tempo – det finns ju så många intressanta dofter i stan. Ju längre tiden gick så blev de mer och mer bundis och Rasmus ville helst inte följa med mig och Troy ut.

Numera springer Rasmus på de evigt gröna lägdorna och de evigt vita skidspåren tillsammans med kompisarna Lukas, Lotus, Fight och många andra ♥ ♥ ♥

Husses ord:

Första gången jag träffade Rasmus sprang han mest lös. För det mesta lydigt i närheten men sen drog han iväg en lång sträcka… Han såg något intressant som rörde sig långt borta och ville fram och hälsa. För sån var han ju – social och tyckte om folk.

Han följde med till mitt jobb i Umeå vid ganska många tillfällen, och var lätt den gladaste av alla över att få komma och jobba. Skällde högt när vi kom in i korridoren och skrämde halvt ihjäl folk, alltmedan bakändan svängde fram och tillbaka av ren och skär glädje. Bland mina kollegor var han populär. Det fanns även speciellt en kund som hade ett gott öga till honom och alltid hade med sig Frolic i förhoppning om att han skulle vara på plats 🙂

Apropå jobbet: under promenaderna därifrån och hem hade han en fantastisk förmåga att skita mitt i kurvan på cykelbron upp mot Umestan, precis där man stod som sämst till för framsusande cyklister som hade innerkurva. Vi var inte helt överens om det lämpliga i detta, men han resonerade väl som så att ”måste man så måste man” 🙂

Jag börjar sakta vänja mig vid att det inte ska smygas ner exempelvis ost- eller korvbitar till någon när man är i köket. Troy har inte fått lära sig sånt, men jag och Rasmus har alltid haft ett bra samarbete på den fronten.

Det känns i alla fall skönt att Rasmus sista månader inte innebar att han bodde på våning 6 i Umeå, utan istället kunde släppas ut direkt på gården utanför huset för att lufsa omkring och filosofera.

Jag skulle kunna skriva så mycket mer om Den Röde Lurvige, han med de lockigaste öronen och största hjärtat. Men hur mycket jag än skulle skriva skulle det inte räcka till, och skulle inte göra honom rättvisa. Han var lätt att älska och omöjlig att glömma. Han fattas mig.

Rasmus på bild och film:

Klicka på bilden nedan för att öppna bildspel i separat flik. Längre ned finns tre filmer som husse tagit.

Älskade Rasmus

1 kommentar

  1. Så fint du skriver om Rasmus. En stor kram till er.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Christinas Webb

Tema av Anders NorenUpp ↑