var det fullt upp. Började lördagen tidigt med avfärd till Nydala för att förbereda tävlingen.
Körde Ayla 4 km kickbike, vi slutade trea, 22 sek efter en landslagsförare. Kul att man inte är så långt efter, men allra roligast att Ayla springer så bra, inget som helst problem att köra om andra ekipage.
Idag måndag for hela kvällen efter lite UDHK-bokföring följt av löprunda på Gammlia med Rasmus. Skönt att ha elljusspåret så nära, det var verkligen kolsvart ute. Mot slutet kom ett fint, blött regn, men det gjorde inte så mycket eftersom det trots sen kväll var +13 ute.
Lite tokigt kan tyckas, men på veckans regnigaste dag åkte vi till Bjurholm för träning. På väg dit (och hem) bitvis ösregn så att vindrutetorkarna inte hann med trots maxfart.
Vi började med att ta oss runt banan utan hund och redan då blev jag dyblöt om fötterna! Sen 3.6km kickbike med Ayla – och inte bara blötare utan även sandig och skitig ändå upp till öronen! Gick riktigt tungt, Ayla hann kika bak nån gång för att kolla vad jag höll på med….
Nåja, sån bana lär det aldrig vara på tävling och nu har vi i alla fall provat på det.
Löparskorna var fortfarande fuktiga ett dygn senare så då kom sko-torken fram och fick göra lite nytta.
Nu laddar vi för tävling på Nydala både lördag och onsdag.
för i min plan ingick inte att jobba till kl sju på kvällen… Ja, det märks direkt att semestern är slut. Förra veckan var min första och redan då full fart framåt, i helgen några timmars jobb på söndag och idag då övertid. I morrn blir det också en lång dag eftersom det är kickoff och ska bli middag mm på Rex.
Vi i UDHK har dragit igång onsdagsträningen, även om det varit lite för varmt på onsdagskvällarna hittills. För mig blir det dock lugnt med hundträning ett tag framöver eftersom Ayla åker iväg på fågeljakt. Rasmus har fått vara ut några korta svängar och det verkar han glad över.
Jag och Ayla (och 30-talet andra draghundsekipage) har tillbringat helgen i Skellefteå på träningsläger med Västerbottens Distrikt inom Draghundsportförbundet. Några av världens bästa nordiska (den del av sporten där man åker skidor bakom hunden) förare har varit instruktörer: Anu Mäkinen, Minna Vilde och Saara Loukkola från Finland.
Vi började fredagkväll med lite fysträning i form av cirkelträning, explosiva styrke- och spänstövningar av olika slag. På lördagsmorgonen gick vi först några km med hundarna, sen blev det dragselar, lina och bälte på och dragträning i slalombacken. Ja – hundarna (och vi förare) springer så fort vi kan en bit uppför backen till hundens belöning som finns där. Sen gå ned för att kunna springa upp igen 🙂 Planen var 5 gånger upp, sen en promenad för vila av både hjärna och kropp för att sedan orka 5 ruscher upp igen. Måste erkänna att jag inte pallade med så många, medan Ayla tyckte att vi slutade för tidigt (andra fick ju springa fler gånger).
Lördageftermiddag åter ett träningspass för förarna, plus de hundar som vilat på förmiddagen. Vi sprang korta ruscher på gräset, hoppade både grod- och indianhopp och lite andra jobbiga övningar som är bra för att vi ska bli snabbare och spänstigare. De som var mjuka nog avslutade med kullerbyttor, både fram- och baklänges.
Vi hann även med föreläsningar av Anu och Minna där de berättade hur de tränar sina hundar och sig själva. Jag förstår inte hur de hinner med så många timmar träning om de även jobbar – och att vi ”bara” var någon minut efter dem på tävlingarna i vintras vet jag inte hur det gick till….
På söndagen var det visning av olika typer av kickbike och hur man tar sig fram effektivast med den. Vi var några som körde ett antal korta sträckor (drygt 200m) med hundarna. Första omgången körde jag först med Ayla, hon sprang på bra men skällde inte. När vi kom ned för nästa omgång hade hon förstått vad som väntade och skällde och försökte kasta sig iväg när hon såg första ekipaget dra iväg. Tre omgångar blev det för henne och mig.
Sammanfattningsvis kan man säga att det blev en otroligt rolig och inspirerande, men även fysiskt jobbig, helg med många nya idéer att bearbeta och nya bekantskaper! Hoppas man får möjlighet att vara med på fler såna här läger!
Idag blev sista draghundspasset för denna säsong – lite konstigt att komma till Nydala i fullt dagsljus (kl 19) och +9 grader… Ganska löst i spåret, men hård botten, så man blev ordentligt blästrad av all snö som sprutade!
Började med att köra pulka med Ayla, funkade bara fint även idag, vi nöjde oss med 1.8 km. I mål kopplade jag lös pulkan och for ett 4.2km varv med lina – bara full fart! En sak som jag observerade idag var att hon tvekade lite innan korsningar där vi ibland kört höger ibland vänster, man såg en anings vridning på huvudet och öronen vinklades – men så fort hon fått kommando och förstod åt vilket håll vi skulle så var det full fart. Jag får komma ihåg att vara tydlig med riktningen i god tid i fortsättningen.
Rasmus har också fått vara ute och röra på sig, men här nöjde vi oss med 1.8 km i lina, inte många hundar i spåret i kväll, men en omkörning hann vi med!
Jag dabbade mig och anmälde Rasmus till öppen klass på utställningen i Överkalix i maj, men tur som var har anmälningstiden inte gått ut än och NNKKs kanslist var supervänlig och flyttade över honom till veteranklassen.
I helgen var Ayla hos oss, passade på att träna pulka, men hann med lite slappande också.
Veckan efter draget kom (inte helt oväntat) förkylningen, stannade hemma från jobbet både torsdag och fredag. Tur som var så kändes det bättre under fredagen så att jag kunde åka med upp till Granåker. Där blev det skoterutflykt med fiske på lördagen, min hälsa gjorde att skidorna fick stanna i stan!
Nu denna vecka vanlig vecka med jobb alla dagar. Igår blev en längre dag än planerat så i morgon är planen att sluta tidigt och hinna ut en sväng med Ayla – vi har ju inte träffats sedan SM-stafetten!
Jag har lånat en pulka och hoppas på att kunna köra henne med den några gånger och att hon ska hinna vänja sig med den innan säsongen är slut så att vi har en bra grund inför nästa vinter.
Alltså – är det nån som orkar försöka lära sig vad som gäller?!?
Jag har för första (och kanske sista!?!) gången försökt sätta mig in i dopingregler för hundar… och inte konstigt att man blir förvirrad – när inte ens de ansvariga verkar ha koll på vad som gäller…
Ang Interceptor mot noskvalster på hundar: om man läser i SKKs dopingreglemente (från 2003!) så anges där 7 dygns karens efter avslutad behandling. Dopingansvarig inom SDSF blev osäker och kollade med SKKs dopingansvarige som sa ”hunden får ej delta i någon tävlingsverksamhet under behandling, efteråt 0 dygns karens”.
Några timmar senare får jag ett nytt besked, beslut från NatDopK 3/2005 (dessutom felstavat):
§ 24 b) Interseptor
Beslöt NatDopK att milbemycin (t.ex. Interseptor) fortsatt inte ska vara åsatt karenstid. Uppdrogs åt Brith Andersson att i ATC-Förteckning justera karenstiden om 7 dygn till 0 dygn.
Törs man nu lita på det och ta eget beslut om när det är dags att tävla? Hunden ska ju först och främst visa tecken på att vara helt frisk sedan några dagar, och därefter kunna träna utan ”återfall” innan det är dags att ställa sig på startlinjen…
Dessutom är det så att Interceptor utgått från 1 mars, så hur man kunnat få det på recept nu i mars är en gåta – men den får vara olöst 😉
Så har då året Vindelälvsdrag hunnit passera. Bra väder, även om det blåste kallt torsdag, och bättre spår är det sällan på draget. Trots att vi var två i laget som kom upp utan hund kunde vi genomföra alla sträckor och varken nån förare eller hund blev skadad. Trevliga lagmedlemmar och det funkade bra med boende (trots hårt med en natt på liggunderlag) och logistiken flöt på bättre än förväntat med tanke på hur många bilar vi hade i laget.
Jag fick låna Toves vorsteh Frippe så jag kunde köra två 12 km sträckor, fredag och söndag. Han är inte lika snabb som Ayla, men tuffade på hyfsat, även om det gick lite trögt under andra halvan på söndag, men vi tog oss i mål.
Lite snopet att Ayla blev krasslig precis till draget, men kanske tur att det bröt ut innan vi åkte upp, hade inte varit kul eller bra att ha henne sjuk bland alla andra hundar. Det som känns bra är att hon var piggare redan på torsdagen då veterinären trodde på någon slags förkylning och att jag inte hittar medlet mot noskvalster bland WADAs förbjudna medel – så det finns hopp om Örträskdraget 2 april!
Trött efter söndagens utflykt och undrade varför jag inte tagit ledigt hela veckan, men ändå positiv eftersom det verkade lösa sig med lånehundar och boende och bilar och annat som ska klaffa!
Men då händer det som inte skulle hända denna vecka – Ayla är lite hängig 🙁 Fnyser och frustar, men ingen hosta, så det lutar åt noskvalster, men eftersom hon inte är riktigt pigg så ska veterinären kolla henne i morgon torsdag.
Jag åker alltså upp till Sorsele utan hund – nåja, som lagledare i ett lag med många oerfarna så lär jag inte vara sysslolös 🙂 Det ska i alla fall bli kul att komma iväg – detta är ju årets roligaste helg – oavsett om man får köra hund eller bara vara med i laget och stämningen runt omkring.
Håller tummarna för att Ayla frisknar till och att jag kan köra henne lite mer innan säsongen är slut. Skulle vara trevligt att kunna vara med på Örträskdraget lör 2 april – det finns väl chans till finväder då?!?
Ojoj, vilken dag! Sovit oroligt eftersom vi skulle iväg tidigt och försovning hade varit väldigt obra 😉 Kört till Härnösand för att hinna med veterinärbesiktning och pulkainvägning (det slapp jag) innan kl 10. Strålande sol och vindstilla plus underbara skidspår – hur mycket bättre kan det bli… jo vi tävlade också…
Gick ut som nia på sträcka två, blev omkörd direkt, men hade ett helt gäng med ekipage sekunderna före oss. Hamnade bakom en strulhund som föraren inte tog hand om, körde om, blev omkörd igen… hörde en annan förare säga åt strulfia, men hon fick snäsigt svar… Skulle köra om henne en sista gång några hundra meter innan mål, men lyckas sätta staven mellan skidorna när jag håller in Ayla lite. (fan!)
Det roligaste var att Ayla gick så otroligt bra! Jag har inte kört henne i så ”tät” grupp tidigare, men hon var fenomenal på att hitta luckor vid omkörningar och att jaga nya ekipage när vi passerat ett. Väl i mål så får jag höra att vi är fjärde snabbaste ekipage på sträckan! Och hemma när jag läser resultatlistan så inser jag att utan strulfia och fallet så hade jag varit näst snabbast!
Ska kanske nämna att vi slutade 6:a av 17 startande lag, dock kom bara 16 i mål pga att en bröt foten på väg ned mot startområdet, ajajaj.
