Igår hade vi besök av Tuva, kompisars korthåriga vorsteh, som behövde någonstans att vara när deras tjänsteresor överlappade varandra. Det är ju alltid lite spännande med hundar man inte känner så väl… men hon fanns sig fort tillrätta – i Rasmus biabädd! Var nog jobbigast för honom – han hade ju ingenstans att sova och i stället för att försöka återta platsen kom han till mig och såg olyckligt ut. Även i natt var han lite rastlös tills jag visade honom till hennes täcke/bädd som låg på golvet vid hans, äntligen blev han tyst och somnade.