Den här hösten har det då kommit ordentligt med nederbörd, först en himla massa regn, men nu en massa snö som är betydligt trevligare (enl mig åtminstone!). Ljust ute så man kan gå (dvs plumsa) i skogen även efter att det blivit mörkt, vilket händer långt innan man kan gå hem från jobbet.

I kväll när jag och Troy var ute konstaterade jag att det var snö upp till knäna – dock är den lös och luftig, vilket kanske inte är så bra för skidspåren, men det är nog ändå bättre läge än för två år sen när det var 70-80 cm som packad blev bara 4-5 cm. Det har låtit bli att blåsa så träden är tunga av snö, och en del mindre (björkar?) har redan brutits av. En gren hängde ned i ansiktshöjd på mig, men efter att jag skakat om den lite så att snön föll så flög den upp på ca 3 meters höjd då jag släppte den!

Igår hade Troy hamnat lite på efterkälken och sen när han skulle springa förbi mig på en smal stig så slog han i skuldran i min vad så nu går jag omkring med ”vadkaka” – jisses vad ont det gjorde och det känns även idag, speciellt efter att jag suttit ned ett tag. Idag när han skulle springa förbi mig höll han sig lite längre ut och gjorde ett jättesprång, det var bara det att han landade i lössnön och gjorde världens kullerbytta så snön bara yrde! Nåja, han är snabbt uppe och jag slapp bli påsprungen!

Igår gjorde jag och Ayla säsongspremiär på Nydala. Löst i spåret pga all snö och trots att de preppat spåret på eftermiddagen så var det orört längst ut på kanten. Bra glid, men lite moddigt i den kalla snön. Eftersom det är rätt mycket folk farten och jag inte vill köra så att man möter andra (blir smalt och trångt) så fick vi hålla oss till att varva på 1.8:an, men det gick bra det med – ännu lite snabbare än i helgen. Farten finns där redan, nu är det ”bara” att försöka öka på längden i lagom mängd.

     

(ränderna som syns på bilderna är snö – det vräker ned igen!)