Ibland får jag dåligt samvete för att man klagar när det är stressigt på jobbet, det finns inga skidspår och andra ”I-lands-problem” som man har. Skänker därför en extra tanke till er som förlorat en bror/vän som valde att dö alldeles för tidigt och till en kompis som förlorade sin mamma kanske helt i onödan. Vi gör alla misstag, men en läkare som gör misstag på jobbet kan få ödesdigra konsekvenser: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/gavledala/patient-dog-lakare-kritiseras

För egen del känns det som en positiv eftermiddag. Jag tog med Troy till Kulla som äntligen har så pass mycket snö att man kan köra där, även om det sticker upp lite bärris här och där… Medan jag var ute och ”rekade” så for två ekipage ut och körde, men i övrigt var det lugnt där. Tog ut Troy till starten och funderade på om det skulle bli bråk och tjorv med linan, men när jag äntligen hade fått på mig skidorna var han sugen på att kuta iväg i spåret – trots att han aldrig sprungit där och inte borde ha en aning om vad som finns där. Körde en slinga på ca 2.5 km utan några som helst problem, på två ställen där vi genade lite så trodde jag att han skulle börja busa med linan, men det räckte med ett ”framåt” för att få iväg honom igen. Känner en lättnad och otrolig glädje att han äntligen börjar bli en draghund!