Nu har det gått drygt två dygn sedan jag hämtade hem min valp som fått namnet Troy.
Resan på över 50 mil från söder om Vemdalen upp till Granåker gick riktigt bra. Han sov hela vägen förutom en stund efter båda stoppen, och då ”skällde” han och var allmänt missnöjd. Första stoppet blev efter tre tim pga att jag (!) måste sträcka på benen och tömma blåsan.
Hittills är jag väldigt nöjd med valpvalet. Han har utan protest accepterat buren och har idag gått in dit självmant när han var trött. Han är väldigt lugn och trygg, brydde sig knappt när det hördes ljud från dammsugare, sågning och spikning i rummet bredvid. Nya ljud och upptäckter ute ser man att han observerar, men inte bryr sig om nämnvärt (flaxande flaggor, hundskall).
I natt sov han från halv tolv till halv sex, ut och kissa och sedan sova till efter sju då det blev frukost. Jag tror att det faktisk finns liiite hopp om en sömntuta till, när han vaknar är det inte mest bråttom med att kissa utan först ska det gäspas och sträckas på hals, framben, bakben, ja hela kroppen, och sen efter lite funderande så är det dags att tömma blåsan.
Gamle Rasmus har det dock inte lätt – han är alldeles för snäll och går undan hela tiden i stället för att säga ifrån. Nu i kväll kom (äntligen) första morrningarna och ett skall då Troy blev för närgången då Rasmus hade ett tuggben.
Lämna ett svar