I kväll har jag och Troy varit iväg på vorstehklubbens träning. På schemat idag stod som vanligt först lite lydnad och ”känna på vilt”, denna gång greppade Troy både en fågel och älgklöven utan att tveka 🙂

Sen blev det ett spår som en kompis gick ut, nu när man inte har en aning om var det går så gäller det verkligen att lita på hunden och låta honom lösa problemen själv. Efter en bit blev han lite konfunderad och ”virrade runt” och tittade på mig, men jag stod tyst och stilla och lät honom leta rätt på spåret själv och det visade sig att det var en böj och dummyn låg strax efteråt, den fick han sen bära hela vägen till bilen.

Därefter åkte vi iväg till en sjö för att träna apportering i vatten. Jag var nog inne på att bara låta Troy gå i vattnet, han har ju inte hunnit lära sig det här med badandet ännu… Han var dock taggad och intresserad av det som hände ute i vattnet när andra tränade så vi testade också! Första gången en dummy nära land, bara så långt att han måste ut och blöta sig – han skuttade ut utan att tveka så vi körde en gång till. Nu ännu mera sugen. Sen vila en stund och titta på när andra tränar, innan det blev vår tur igen. Denna gång kastades dummyn några meter längre ut så att han var tvungen att simma – ingen tvekan denna gång heller – han tog dummyn och kom in mot land med en kaskad av vatten sprutande runt sig – jisses så han plaskade – men vad ska han veta som aldrig simmat förut!?!

Nu måste vi träna vidare på lydnaden, det är den det hänger på om vi ska kunna gå några jaktprov – då passar det inte att sitta och skälla eller gnälla när man väntar och inkallning både med och utan ”apport i munnen” måste fungera!