Vet inte om våren ångrade sig eller vad som hände, det kanske bara blev som vanligt? Lagom till valborgs kom aprilväder med ömsom sol och ömsom hagel (eller snö). Man kan inte direkt säga att maj varit varm och skön än så länge, men lika bra det – tycker det är bättre med varm sommar än varmt nu (eller som i vintras…). Veckorna snurrar på med jobb i Sorsele mån-tis och i Umeå ons-fre. Försöker hinna med lite träning och någon slags aktiviteter åt Troy. Passat på att sommarvalla skidorna när jag var i Granåker och har bättre ställe att valla på än i gästrummet 🙂 Igår var det säsongspremiär med kickbike-körningen då vi i UDHK hade träningsdag på Kulla. Naturligtvis så småregnade det och var rätt ”kladdigt” där vi parkerade bilarna och sandigt där vi körde med hundarna. Jag nöjde mig med att köra Troy en kort runda på ca 1 km, dock så blev det 1 + 1 varv med lite paus mellan. Sist vi var igång med kickbiken var i höstas och då ville han mest kampa med linan och hade inte riktigt fattat detta med att springa. Det gick lite bättre nu. Litet stopp i första högerkurvan på första varvet då det blev lite tvärt, men det visade sig att de flesta hundar som sprungit innan hade sväng vänster (och en fortsatt rakt fram), men vi kom vidare utan hjälp och sen gick det bra ända in i mål trots ytterligare en skarp högerkurva. Denna gång trodde jag att det skulle bli stopp igen, men så satte Troy nosen i backen och sen var han säker på åt vilket håll vi skulle 🙂 Andra varvet gick bara fint ända till strax innan mål då vi skulle förbi ett ekipage som haft skitstopp och sen for iväg precis när vi kom, men bara ett kort stopp innan vi körde i mål. Kvällen avslutades med trevlig klubbmiddag på Brännlands Wärdshus. Lite blandade vårbilder tagna i Granåker: 
Kategori: Drag/Skidor Sida 4 av 14
Den gångna veckan blev då inte alls som planerat, skyller på den icke-vinter som vi haft….
I måndags, efter jobbet, var det dags att tvätta träningskläder och valla skidor inför Vindelälvsdraget. Det jag inte visste då var att det senare på kvällen skulle komma besked om att även lördagen (tredje dagen) var inställd pga för lite snö och att bäckarna börjat gå upp. Det återstod alltså bara två tävlingsdagar kvar av det som skulle vara en fyradagarstävling….
På tisdagen skulle några av mina lagkamrater börja resan upp från Dalarna, de hade ju över 80 mil för att ta sig upp till Sorsele och en av bilarna skulle ha med en släpvagn lastad med hundburar och annat. Vid lunchtid kom det tråkiga beskedet – laget stryks 🙁 Skittrist och naturligtvis en besvikelse, dock inte på lagkamraterna för jag skulle nog inte heller ha åkt runt 150 mil för två dagars tävling, men för att man missar årets roligaste helg!
Nåja, jag hade ju tagit ledigt från jobbet så att stanna hemma och jobba var definitivt inte lockande, så jag tog med mig båda vovvarna och åkte upp till Övekalix. Planen var att vara ute och åka skidor, både för min egen skull och för att hålla igång Troy. Men vad händer – jo, inte blev det mycket till skidåkning…
På torsdagen när jag åkte upp till Lappberget är där fullt med bilar på parkeringen och fullt med barn både i och utanför slalombacken – tydligen Barnens Vasalopp och nån slags friluftsdag. Det blev dock mer eller mindre tomt i skidspåret ganska fort så jag åkte ut en stund. Tog även ut Troy två kortare rundor. På fredagen när jag kommer dit så har det frusit på (blåste) och spåren skulle inte preppas förrän på lördagen då det var bokat för tävling. Testade att åka ett varv, men det var så isigt att jag till och med genade för att slippa en utförslöpa som mynnar ut i en U-sväng. Alltså – bara typ ett pass med skidåkning på hela helgen 🙁
Även uppe i Överkalix har det varit så varmt att det redan är rejält med öppet vatten nedanför bron, utanför hotellet.
Att fota flera hundar tillsammans är inte det lättaste… tycker att en i sänder kan vara nog så svårt, men till slut blev det en hyfsad bild i alla fall:
Äntligen har solen visat sig! Vilken energikick! Att det sen har blåst rätt ordentligt spelar ingen roll.
Betydligt trevligare än det spöregn och blåst som vi hade igår kväll, usch vilket höstoväder det var. Sen det kom dryga dm snö för två veckor sedan så har det bara varit milt (inte frusit ens på nätter), grått och småregnat så går man ut i skogen här ”i stan” så är snön inte mer än runt en dm tjock. Idag har jag varit till Kulla och kört Troy, där är det lite mer snö, men fortfarande går den inte över skaften på vinterstövlarna.
Vädret har bevisligen varit varmt och grått. Under februari månad ligger snittet på antal soltimmar för Umeå på 73 tim, och det tidigare min-rekordet var 28 tim – men i år kom vi inte ens upp i 8 tim! Temperaturmässigt så har vi redan vår här i Umeå, dygnstempen hade varit över noll i över en vecka för några dagar sedan. Vart är världen på väg?? Februari ska ju vara vinter och kallt!
Nästa vecka väntar Vindelälvsdraget som redan nu är nedkortat till tre dagar och målgång i Hällnäs. Vissa stunder undrar man om det kommer att gå att köra överhuvudtaget, eller vilka ”spår” det kommer att bli – isigt eller blött eller stubbar/stenar framme osv.
Veckans mindre roliga var att Rasmus’ gamle kompis Lotus fick somna in pga sjukdom, han har bla varit med mig på Vindelälvsdraget.
Ibland undrar jag när alla tråkiga saker ska upphöra…. Vi har haft två ”annorlunda” veckor på jobbet, där det första som hände var att en kollega i England fick sluta för att ”hennes tjänst blivit överflödig” trots att hon jobbat på en avdelning som har mer än fullt upp. Sen i tisdags fick vår VD gå och eftersom han även var min chef så blir det ju alltid lite oroligt över hur det blir nu…. Sen rent praktiskt blir det lite extrajobb för mig på IT för att fixa med deras konton plus att nya till han som tar över tills en ny anställts.
Veckans positiva är två grejer – det har kommit snö och nu i helgen har även solen visat sig – åtminstone liiiiite. Det andra roliga är att jag har börjat få ordning på Troy i draghundsspåret. Denna vecka har jag kört honom tre gånger, och vid alla tillfällen har han fått se andra ekipage sticka iväg och sen har vi jagat dem. Idag lämnade jag större lucka än vanligt, plus att det närmaste var ett riktigt snabbt ekipage som vi borde ha svårt att hinna ikapp. Efter ca 2.5 km så kom vi ikapp två andra hundekipage och jag hann bli lite orolig för att det skulle bli tvärstopp, men Troy sprang förbi och matade på framåt som om han aldrig gjort något annat 🙂 Än så länge har jag bara kört honom 5-6 km men det sätt han springer på gör att jag börjar tro att det kommer att gå bara fint med honom på Vindelälvsdraget även om jag kanske inte kan köra jättelånga sträckor.
Angående Vindelälvsdraget så kommer jag att köra med Troys uppfödares lag Grängesberg. Det känns jätteroligt och inspirerande! Vi får väl se om det blir kaos och många som kör fel (transporten med bil alltså) då det bara är jag och eventuellt en till som kört ”Draget” förut. De flesta (kanske alla?!) i laget har dock varit ute och tävlat mer eller mindre så den delen kommer att funka bra. Om bara drygt två veckor är det dags – hoppas att det hinner frysa på lite och komma mer snö eftersom det i dagsläget inte är så bra läge på banan (skoterleder) här nere vid kusten.
Ibland får jag dåligt samvete för att man klagar när det är stressigt på jobbet, det finns inga skidspår och andra ”I-lands-problem” som man har. Skänker därför en extra tanke till er som förlorat en bror/vän som valde att dö alldeles för tidigt och till en kompis som förlorade sin mamma kanske helt i onödan. Vi gör alla misstag, men en läkare som gör misstag på jobbet kan få ödesdigra konsekvenser: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/gavledala/patient-dog-lakare-kritiseras
För egen del känns det som en positiv eftermiddag. Jag tog med Troy till Kulla som äntligen har så pass mycket snö att man kan köra där, även om det sticker upp lite bärris här och där… Medan jag var ute och ”rekade” så for två ekipage ut och körde, men i övrigt var det lugnt där. Tog ut Troy till starten och funderade på om det skulle bli bråk och tjorv med linan, men när jag äntligen hade fått på mig skidorna var han sugen på att kuta iväg i spåret – trots att han aldrig sprungit där och inte borde ha en aning om vad som finns där. Körde en slinga på ca 2.5 km utan några som helst problem, på två ställen där vi genade lite så trodde jag att han skulle börja busa med linan, men det räckte med ett ”framåt” för att få iväg honom igen. Känner en lättnad och otrolig glädje att han äntligen börjar bli en draghund!
Tiden bara rusar iväg, fattar inte att februari börjar till helgen…. eftersom det tog så länge innan snön kom och att det fortfarande knappt finns nåt annat skidspår än Nydalas konstsnö att åka skidor på så är känslan mer av att säsongen ska till att börja – inte att vi är mitt i!
Som vanligt är det mest fullt upp på jobbet, så fort man planerar att göra nåt särskilt så är det nån dator eller server som krånglar… Det som är mindre roligt på jobbet är att det från moderbolaget i USA kommit högre krav på vinsten så det måste sparas, bla så får de två som har visstidstjänster sluta tidigare än planerat.
I söndags var jag till Skellefteå och tävlade med Ayla. Där är ju också lite snö så vi ”slapp” det kuperade spåret på Vitberget och i stället tävlade vi på isen lite söder om Skellefteåhamn. Jag hade ju inte hunnit komma upp i tävlingsdistans (10km) på träning, men tyckte det skulle bli bra genomkörare och roligt att komma iväg och träffa lite draghundsfolk och få upp ivern lite. Det kändes riktigt bra medan vi var ute, även om det inte var bästa farten på slutet, men med tanke på bakgrunden så helt ok. Sen när resultatlistan kom så märker man att vi behöver träna upp både fart och uthållighet! Mindre roligt var att Ayla haltade när vi kom hem, men nu är det full fart på henne hemma igen så förhoppningsvis är det inget allvarligt.
I måndags var jag med Rasmus till veterinären pga att bulan han har på vänster framben börjat vätska och han ville slicka där hela tiden. Det blev till att raka bort lite päls och få såret tvättat, och nu äter han antibiotika och vi tvättar såret. För att han inte ska komma åt det så måste han ha tratt nu och det är då inte så kul! Men han har vant sig fort, nu tjongar han in tratten lite här och var utan att bry sig. Det som är bra är att Troy är lite smårädd för tratten så han håller sig i alla fall liiiite på avstånd.
Igår onsdag var jag och åkte skidor på Nydala, Ayla fick vila, men efteråt när det lugnat ned sig i spåret tog jag ut Troy. Tänkte att jag tar med alla grejer och tar ut han till spåret, sen får vi se om han bara ska träna på att hålla sig lugn. Det slutade med att jag körde honom korta varvet, ca 1.4 km. Inget märkvärdigt kan man tycka, men med tanke på vilket tjorv det har varit tidigare så är jag jättenöjd! Jag startade utan medhjälpare, vi hade ingen som agerade ”hare” och vi bråkade inget – dessutom sprang han fort och bra och att köra om skidåkare var hur lätt som helst – han bara kutade på utan att bry sig om dem!
Så har det då äntligen kommit snö här i Umeå!!! Inte mycket mer än en decimeter, men tillräckligt för att det ska bli ljusare ute och att det troligen kommer att finnas åtminstone nåt mer ställe att åka skidor på än Nydala. Nu när det blivit rent och kallt ute så har bilen fått sig en tvätt och ser nästan lite ”ny” ut 😉 Rasmus fick också tvätta sig igår så han är både renare och korthårigare kring tassarna, förhoppningsvis stannar vintern nu så att han får fortsätta vara ”ren och fin” och det dras inte in så mycket sand….
Förkylningen är väl sakta på väg bort, kan sova på nätterna utan att vakna av hosta, och har inte haft ont i halsen senaste dagarna. Dock är det lite svårt att bli av med det sista ”tjocka” i näsa och (långt ned i) halsen. Idag har jag varit och gymmat lite för att känna på hur kroppen reagerar, blev lite högre puls än vanligt när jag gjorde benövningen men i övrigt kändes det bra.
Vårat SM nästa vecka här i Umeå blev ju inställt, kanske lika bra det när varken jag eller Ayla är redo för att tävla en mil ännu, eftersom det är först nu det har börjat komma snö så har jag heller inte hunnit planera in några kommande tävlingar, men det kanske man snart får börja fundera på…
Nyårshelgen firades i Överkalix hos mina föräldrar, där hann vi även ha lite ”julafton” tillsammans med dem och min bror med sambo. Även uppe där fanns snö och skidspår, dock mindre snö än tidigare pga varmt väder och regn. Planen var att åka skidor så mycket jag orkade medan vi var där, men planerna grusades pga begynnande förkylning med liiiite halsont – typiskt att sånt kommer när man äntligen har fina skidspår inom nära räckhåll! Under dagarna där försökte jag dock ta ut Troy lite i spåret och träna vidare på att springa och dra i stället för att busa och kampa med linan. Vissa gånger gick det jättebra och man börjar tro att han fattat, men sen nästa dag så blev det bara pannkaka…. slutade dock varje träningspass när det gick bra. Nackdelen där var att det fanns inga andra hundar att jaga, utan träningen var mer eller mindre på egen hand.
Tillbaka här i Umeå så bröt förkylningen ut mer med både halsont, hosta och känning i bihålorna. Åkte till jobbet en stund i torsdags, men var sen hemma resten av dagen och hela fredagen. Mest ligga och vila och nöta soffan, ta någon tupplur, skölja näsan osv… Nu under helgen så är det lite bättre, dock ingen träning ännu. Skittrist att vara sjuk och inte orka göra det man vill, att det är barmark ute och man ändå inte kan åka skidor någon annanstans än på konstsnöspåret är tyvärr ingen tröst…
Amaryllisen har valt bra tidpunkt för blomningen, första stängeln i blom redan innan jul, sen när vi kom hem så var stängel nummer på väg och nu blommar den 🙂
Tack och lov fick man lämna barmarks-Umeå (även om det låg liiite snö i måndags) för inlandet. Det räckte med att köra några mil till typ Tavelsjö/Rödåsel för att det skulle bli vinterväg och så var det hela vägen till Granåker. Här har vi passat på och varit ute under de ljusa timmarna, tränat Troy på att springa och dra (inte bråka med lina och annat), åkt skidor, promenerat med hundar. Det har varit så lyxigt att vi haft eget litet skidspår på Storvindeln, 1.5 km om man åkte hela slingan. Julafton hos svägerskan med familj och annandagen här hos svärfar.
