I helgen var jag och Troy ned till Carnbrings (http://www.carnbrings.se/) på jaktträning på fält i Arbogatrakten. Det var totalt 10 hundar på träning, förutom vi så ytterligare fyra (Tira, Tindra, Tellus och Thaison) från Troys kull vilket gjorde att vi alla fick gå i samma grupp under träningen.

Vi var alltså två grupper, med vardera fem hundar, som gick med en instruktör på fälten. Huvudsakligen ett ekipage i sänder och gruppen en liten bit bakom, några gånger gjordes parsläpp. För mig och Troy som inte ”kan någonting” om hur man jagar var allting nytt och vi fick lära oss enormt mycket. Hunden ska lära sig zickzacka genom att följa föraren men även kunna söka av kanterna där det ofta är diken. Eftersom Troy är otroligt följsam och vänder så fort han ser att jag (och instruktören) vänder så gjorde det inte så mycket att jag inte hunnit lära honom vänd-kommando, det kunde vi träna nu genom att ge visselsignal vid vändningen.

Under lördagen så var det lite ont om fågel där vi gick och Troy lyckades inte springa på någon vilket gjorde att han inte riktigt fattade det där med att springa och söka. Hans första släpp på söndagen gick inte alls bra så instruktören bad ”medhjälparen” att ta med oss till ett fält i närheten där de visste att det fanns duvor. Det var ett lyckat drag för efter att Troy stött upp ett gäng duvor och kände doften där de suttit så kom söket igång mycket bättre. Vi gick tillbaka till gruppen och nästa gång det var vår tur så sprang han på riktigt bra, men hittade tyvärr ingen fågel. Släppet därpå lyckas han däremot – känner rapphöna som satt nedanför några granar, står stilla med ragg på svansen, vi ser att fågeln springer iväg och ”pushar” på honom en bit framåt, lite senare lyckas avancen så att fågeln lyfter. Troy stannar helt stilla och sätter sig på kommando 😀

På söndagseftermiddagen hittar han också fågel, vi ser där den springer, Troy hittar spårlöpan och står där, men efter lite pushande fortsätter han framåt, stannar till där fågeln lyfte, men hittar sen igen den lite längre fram. Nu sitter fågeln kvar tills Troy är bara 2-3 från den och när den lyfter så är han återigen lugn och stannar kvar och tittar efter den. Ytterligare en bra fågelsituation och matte är så nöjd!

Vi hade tur med vädret, lite duggregn vid samlingen på lördagmorgon, sen blandat sol och moln till söndageftermiddag då vi har lite eftersnack när regn och åska kommer in – medan vi går till bilen (ca 1 km?) så kommer en störtskur som har så stora regndroppar att Troy skjuter rygg och sätter svansen mellan benen.

Sammanfattningsvis så är jag jättenöjd med helgen, börjar ana lite av vad de snackar om de som sagt ”du inte förstår nog inte hur bra hund du har”. Nu ska vi jobba vidare med lydnaden (och lugn/passivitet) och apporteringen i väntan på nästa chans att vara ute och söka fågel.