Tiden bara rusar iväg, fattar inte att februari börjar till helgen…. eftersom det tog så länge innan snön kom och att det fortfarande knappt finns nåt annat skidspår än Nydalas konstsnö att åka skidor på så är känslan mer av att säsongen ska till att börja – inte att vi är mitt i!
Som vanligt är det mest fullt upp på jobbet, så fort man planerar att göra nåt särskilt så är det nån dator eller server som krånglar… Det som är mindre roligt på jobbet är att det från moderbolaget i USA kommit högre krav på vinsten så det måste sparas, bla så får de två som har visstidstjänster sluta tidigare än planerat.
I söndags var jag till Skellefteå och tävlade med Ayla. Där är ju också lite snö så vi ”slapp” det kuperade spåret på Vitberget och i stället tävlade vi på isen lite söder om Skellefteåhamn. Jag hade ju inte hunnit komma upp i tävlingsdistans (10km) på träning, men tyckte det skulle bli bra genomkörare och roligt att komma iväg och träffa lite draghundsfolk och få upp ivern lite. Det kändes riktigt bra medan vi var ute, även om det inte var bästa farten på slutet, men med tanke på bakgrunden så helt ok. Sen när resultatlistan kom så märker man att vi behöver träna upp både fart och uthållighet! Mindre roligt var att Ayla haltade när vi kom hem, men nu är det full fart på henne hemma igen så förhoppningsvis är det inget allvarligt.
I måndags var jag med Rasmus till veterinären pga att bulan han har på vänster framben börjat vätska och han ville slicka där hela tiden. Det blev till att raka bort lite päls och få såret tvättat, och nu äter han antibiotika och vi tvättar såret. För att han inte ska komma åt det så måste han ha tratt nu och det är då inte så kul! Men han har vant sig fort, nu tjongar han in tratten lite här och var utan att bry sig. Det som är bra är att Troy är lite smårädd för tratten så han håller sig i alla fall liiiite på avstånd.
Igår onsdag var jag och åkte skidor på Nydala, Ayla fick vila, men efteråt när det lugnat ned sig i spåret tog jag ut Troy. Tänkte att jag tar med alla grejer och tar ut han till spåret, sen får vi se om han bara ska träna på att hålla sig lugn. Det slutade med att jag körde honom korta varvet, ca 1.4 km. Inget märkvärdigt kan man tycka, men med tanke på vilket tjorv det har varit tidigare så är jag jättenöjd! Jag startade utan medhjälpare, vi hade ingen som agerade ”hare” och vi bråkade inget – dessutom sprang han fort och bra och att köra om skidåkare var hur lätt som helst – han bara kutade på utan att bry sig om dem!
Lämna ett svar