De senaste veckorna har mest bestått av jobb (dagtid, vardagar) och träning av Troy. Nu när det funkar med dragandet så gäller det ju att träna på olika fören, olika typ av bana osv. Här i Sorsele finns flera spår och inte så många draghundsförare (jämfört med Umeå där många kör hund och på ett fåtal spår) så de flesta pass har varit på egen hand utan andra ekipage att jaga eller känna doften av. Kan konstatera att han jobbar bäst när det går lätt och fort, så framöver behöver vi träna mer på att dra tyngre och även uppför. Det kanske ger sig lite också sen när jag börjar köra pulka med honom.
Nästa vecka är det dags för Vindelälvsdraget, redan nu vet vi att söndagen blir struken pga att banan inte är farbar nere vid Vännäsby. Förhoppningsvis så är det tillräckligt bra ner till Hällnäs så att vi kan köra ända dit.
I år kommer jag att köra i laget #6 Hundkrut som huvudsakligen består av kompisar jag kört med förut. Lite kul är att när en i laget efterlyste fler förare i Östersund så nappade en kille som har en kullsyster till Troy. Det känns dock lite ”konstigt” att säga att jag vill ha flacka sträckor på isen där man ser andra ekipage och att det (i år) inte funkar med uppförssträckor i skogen.
Idag är det kring nollan och vi fick 1-2 cm kramsnö i morse, nu på eftermiddagen kikar solen fram och det rinner (inte bara droppar) vatten från snön på taket – trevligt men lite för tidigt för sån värme redan nu!
Nu känns det som att det äntligen börjar bli en draghund av min ”svarte vilde” Troy. Stort tack främst till Liselott och Jaana som kommit med konkreta tips. Det handlar om till synes enkla ledarskapsfrågor – visa vad man inte accepterar och vad som är bra. Liselott körde Troy och såg att han ”kikade lite bakåt” då och då, men om han fick ett lugnt beröm (han är inte en hund som behöver peppas med glada tillrop) så vände han fokus framåt igen.
Efter det har jag hunnit köra honom flera gånger, oftast mer eller mindre ensam på spår här i Sorsele, men även på gemensam träning på Kulla (sön 8 feb) och Bjurholm (igår). Vi har haft trassel en gång, då var det ett annat hundekipage som vi körde om och precis då kommer den hunden mot oss och vill hälsa. Efter det har vi dock haft flera lyckade omkörningar och även hunnit möta lös liten hund (i pannlampans sken, mötte draghundsekipage som hade med sig en extra, liten lös hund) men det var över så fort att Troy bara fortsatte springa.
Flera gånger har Troy vänt sig om och skällt lite (men fortsatt i galopp), men efter lite beröm så hittar han nytt fokus framåt. Just nu är spåren jättehårda och lite ojämna (skotrar som kört när det varit varmt) och inte så lätt att åka skate, jag känner att jag spänner mig och blir trött och stapplig i benen så det blir emellanåt en slags stakning bakom Troy.
På två veckor har vi gått från att köra 1-2 km till att köra 3-4 km plus lika långt tillbaka. Igår blev det drygt 9 km (utan paus) i Bjurholm när vi tränade med UDHK, men det märktes att Troy var tröttare än vanligt efter det, plus lite öm i frambenen (handlovarna, eller vad heter det) pga det hårda och småisiga underlaget.
I helgen har det dessutom varit underbart februariväder! Igår morse när jag körde mot Bjurholm var det -2 och solsken, liknande väder mest hela vägen. I morse -13 och sol, men sen har det blivit varmare och nu när det närmar sig middagstid är det bara -2.5. I morgon eftermiddag väntas snö och jag hoppas att det kommer några cm så att spåren kan pistas och bli lite trevligare igen.
De senaste två veckorna har vi hunnit prova på typ ”alla” väder: snöstorm, -25 och sen blida med +8 vilket är flera grader varmare än det var under midsommarhelgen senast!
När Rasmus blev som sämst i form var det snöstorm, här var det svårt att se hur mycket det egentligen snöade men runt halvmetern på drygt ett dygn. Det som gjorde det svårt att veta snömängden var att det blåste rätt över gården och byn från älven. Vår ena gång från huset ned mot infarten liksom bara försvann under 1.5 m snö – man kan väl säga att den blåste bort 😉 Den andra gången från huset ned mot garaget skottade vi flera gånger och ändå var det knädjup snö att pulsa genom nästa gång man skulle ut. Stigen runt lägda försvann också under en massa snö och jag tvivlar på att vi trampar upp den något mer denna vinter.
På andra sidan byn drevade vägen igen så att plogbilen fick vända – tur att det finns traktor i byn 🙂 Den behövde jag hjälp av samma kväll när jag kom hem lite halvsent och inte hade fart nog att ta mig igenom all drevsnö. Han såg att jag kom och kunde dra loss mig senare.
Förra veckan så blev det kallt i stället, ned mot -25 nån dag för att nu senaste dagarna ha varit plusgrader i 2-3 dygn och idag även lite regn. I kväll var det ett annat problem på vägen här – vi handskottar ju gården och man kommer ju inte riktigt ned till backen utan snön byggs på lite eftersom. Det är inget problem så länge det är vinter och kallt, och kanske inte heller om det tinar lite lagom fort/sakta. Problemet idag var att det var så mjukt och mycket snö/is/sörja att det inte gick att köra in med Volvon. Tack igen till grannen med traktor som kom och skottade 🙂
Idag rasade även i stort sett all snö från ”hitre” sidan av garaget, en hög som går nästan ända upp till plåtkanten på det lägre taket 😉 Nåja, det föll ju på marken och nu behöver vi inte fundera på ev skottning av taket….
Drygt 12½ år fick vi tillsammans och det är så oerhört tomt här hemma nu – inga lurvtassar som trampar runt och steppar och undrar om det inte är dags för kvällsfika eller kanske en tuggis – om nu nån skulle ha missat det när en rakryggad irländare sitter vid lådan där godsakerna förvaras.
Mattes ord:
En gladare och socialare kille får man leta efter – han ville alltid ”prata” med alla, förutom i skidspåret där han tittade lite snabbt på de som vi körde om medan han glatt sprang vidare. De senaste åren blev han allt ”uppkäftigare” och om jag hade varit ut med honom på kvällen så var det inte ovanligt att han sen sprang in till husse och skällde – ungefär som att han skulle berätta vad som hänt därute och tyckte att han skulle ha följt med.
Att ”följa med” var naturligtvis höjdpunkten, var man sen skulle var mindre viktigt, men jag tror nog att skidspåret var det som uppskattades mest. Trots C-höfter så har jag kunnat köra mycket drag med honom, och kanske det hjälpte till att bygga upp muskulaturen så att kroppen höll längre. Han visade tydligt att han blev sur då jag bytte om och sa att han skulle ”stanna hemma”, då gick han och la sig och tittade inte ens på mig. Sen när jag kom hem så fick man bara en snabb blick, men var tydligen kvar på hans ”shit list” fortfarande – och att stiga upp och hälsa gick inte för sig.
För 2½ år sen kom lillebror Troy in i bilden – vilken odåga – som inte fattade att ta det lugnt, eller att han inte ville ha besök i bädden men tack och lov så morrade Rasmus redan första dagen när han åt mat eller hade tuggben så de fick han ha i fred. Det var till och med så att eftersom Troy var mer nyfiken på vad Rasmus gjorde så lämnade han sitt tuggben och då var Rasmus snabb att stjäla det!
Tack och lov så fanns husse som gick promenader utan att lillebror fick följa med, plus att Rasmus fick välja kanske både väg och tempo – det finns ju så många intressanta dofter i stan. Ju längre tiden gick så blev de mer och mer bundis och Rasmus ville helst inte följa med mig och Troy ut.
Numera springer Rasmus på de evigt gröna lägdorna och de evigt vita skidspåren tillsammans med kompisarna Lukas, Lotus, Fight och många andra ♥ ♥ ♥
Husses ord:
Första gången jag träffade Rasmus sprang han mest lös. För det mesta lydigt i närheten men sen drog han iväg en lång sträcka… Han såg något intressant som rörde sig långt borta och ville fram och hälsa. För sån var han ju – social och tyckte om folk.
Han följde med till mitt jobb i Umeå vid ganska många tillfällen, och var lätt den gladaste av alla över att få komma och jobba. Skällde högt när vi kom in i korridoren och skrämde halvt ihjäl folk, alltmedan bakändan svängde fram och tillbaka av ren och skär glädje. Bland mina kollegor var han populär. Det fanns även speciellt en kund som hade ett gott öga till honom och alltid hade med sig Frolic i förhoppning om att han skulle vara på plats 🙂
Apropå jobbet: under promenaderna därifrån och hem hade han en fantastisk förmåga att skita mitt i kurvan på cykelbron upp mot Umestan, precis där man stod som sämst till för framsusande cyklister som hade innerkurva. Vi var inte helt överens om det lämpliga i detta, men han resonerade väl som så att ”måste man så måste man” 🙂
Jag börjar sakta vänja mig vid att det inte ska smygas ner exempelvis ost- eller korvbitar till någon när man är i köket. Troy har inte fått lära sig sånt, men jag och Rasmus har alltid haft ett bra samarbete på den fronten.
Det känns i alla fall skönt att Rasmus sista månader inte innebar att han bodde på våning 6 i Umeå, utan istället kunde släppas ut direkt på gården utanför huset för att lufsa omkring och filosofera.
Jag skulle kunna skriva så mycket mer om Den Röde Lurvige, han med de lockigaste öronen och största hjärtat. Men hur mycket jag än skulle skriva skulle det inte räcka till, och skulle inte göra honom rättvisa. Han var lätt att älska och omöjlig att glömma. Han fattas mig.
Rasmus på bild och film:
Klicka på bilden nedan för att öppna bildspel i separat flik. Längre ned finns tre filmer som husse tagit.
Helgen efter nyår var jag med på skidhelg (STCC) här i Sorsele och det kändes som att man var igång med skidåkningen ”på riktigt”, speciellt eftersom här är så mycket snö att det är riktigt bra status på alla skidspår. Men tyvärr går det upp och ned med vädret också, har inte varit svinkallt men latmasken bits lite för mycket när det är 15-20-25 grader kallt var och varannan dag… men fortsätter snöa gör det ändå och för 10 dagar sen var det ca 72 cm när jag mätte bakom huset och sen dess har det nog kommit ytterligare 2 dm fluffsnö (även om den packas ihop lite).
Upp och ned går det också med Troys träning, nu är det att få igång honom som draghund som gäller. Kan konstatera att när han har ”något att jaga” (räcker med doft, vi behöver inte se andra hundar) så springer han otroligt bra och 5-6 km mer eller mindre otränad är inga som helst problem. Att vara ute ensam med honom funkar också bra om man går och lägger ut bollen, går tillbaka och sen kör dit, men så orkar man ju inte göra mer än korta bitar. Men att köra honom ensam utan att ha lagt ut mål funkar inte mer än mellan 0.5 till 1 km – han är så otroligt taggad så det är som att hjärnan stänger av och inte fattar vad den ska instruera kroppen att göra…
Sen är livet även lite upp och ned med en gammal hund som inte bara är stel i höfterna utan nu krånglar magen också… troligen pga medicinering för höfterna i ca två års tid. Innan jul hade vi problem med att han kräktes ofta på tom mage, han behövde äta typ var 5-6 tim, sen började vi ge Losec och det verkade bra, men så fort kuren var över var kräkningarna tillbaka 🙁 Ny kur med Losec och annan ”höftmedicin”, men så fort Losec-kuren var över var problemen tillbaka. För två veckor sen var jag med honom till Djurkliniken i Öjebyn som konstaterade att det inte fanns tumörer i buken (de gjorde ultraljud) och vi fick ny magmedicin. Tyvärr hjälpte inte den och sedan några dagar tillbaka äter han kortison som till att börja med verkade ok (några kräkfria dagar och bättre aptit) men idag har han inte velat äta och kräkts flera gånger… Men glad var han över att få dra husse i skidspåret några 100 m 🙂 Eftersom han är 12,5 år så går naturligtvis tankarna kring att hans dagar här med oss snart är över….
För övrigt så knallar det på, har skaffat en kickspark som jag hoppas kunna träna Troy lite med – det går undan på vägen runt byn! Amaryllisen bjöd på ytterligare en stängel med sex stycken klockor på – den blev så lång och tung att jag knöt fast den i gardinstången för att den inte skulle ramla omkull 🙂
Jag vet inte riktigt var jag ska börja – men vilket år 2014 blev!!!
Vintern 2014 i Umeå blev som aldrig av på riktigt, tex under februari så var det mest varmt, grått och blött – om jag minns rätt så hade vi endast knappt 8 soltimmar på hela månaden vilket var långt under det tidigare min-rekordet. Det här var ju vintern när Troy skulle skolas in i draghundsvärlden, men det blev inte mycket ”riktig” träning denna vintern, dock hann vi vara med på en tidsträning som vi vann trots att det var dubbelspann med 🙂 Vindelälvsdraget blev ”stympat” till två dagar vilket gjorde att mina nya lagkompisar från Dalarna kastade in handduken i sista stund och jag och hundarna spenderade helgen i Överkalix i stället.
Vintern som övergick i vår blev lite av ”omvälvningens tid” – vi sa upp oss från jobben i Umeå och jag började jobba på Vildmarksdata i Sorsele två dagar i veckan. Faktum är att jag inte varit förkyld sedan dess! Det blev till att börja söka bostad kring Sorsele och köra en hel del bil under några månaders tid. Troy fick lära sig vara på hundpensionat vilket funkade bra, även om han inte fattat det här med att öppna-och-stänga-luckan själv 🙂
Sommaren började kyligt, vi var på 50-års-kalas på midsommar och det var nätt och jämt att temperaturen klarade av att hålla sig över nollan. Men sen kom värmen med besked och stannade länge. Vi flyttade från Umeå i slutet av juli i nära-30-graders-hetta, efter ena flyttlasset badade vi i Vindelälven kl 2 på natten för att svalka av oss. Sen var hela hösten fin, och man börjar ju undra var all nederbörd (som inte kom här) har hamnat eller när den kommer?!?
Vi fick snö i Sorsele redan under oktober, men flera gånger kom det lite regn eller blida direkt efteråt så det dröjde innan det var några mängder att tala om. Men en vit (och ganska kall) jul fick vi, tills dess hann det komma närmare en halvmeter med snö och skidspåren kunde inte bara dras upp utan även köras med pistmaskin och blev riktigt fina.
Året avslutas med några dagar i Överkalix – med lite mellandagsshopping, cafébesök, skidåkning mm.
Helgen har inneburit en hel del fixande: shoppat mat och lite julklappar, tagit in och klätt granen (ja – en riktig en!), ugnsbakat och griljerat skinka, kokat knäck, ugnsstekt köttbullar. Plus att sambon bakat kakor och pepparkakor. Dessutom badat Rasmus som tidigare luktade typ ”gammal gubbe” 😉
Har även hunnit med kortare träningspass både lördag och söndag. Lite väl kallt (-18) för skidåkning så igår hängde jag inte ens med sambon som åkte klassiskt trots att jag skate:ade 🙁
Det har dock varit oväntat ljust och fint ute, så här på årets kortaste dagar 🙂 Och amaryllisen blommar, antagligen är den lite chockad över att ha kommit till tropikerna 🙂
Även om det ännu är några dagar kvar till jul så är jag säker – i år blir det en vit jul – åtminstone här i Sorseletrakten 🙂
Vi har inte haft jättemycket snö, men senaste tiden har det ”trasat” snö var och varannan dag, och bara senaste dygnet har det kommit ytterligare några cm snö. Det har inte blåst så träd och buskar är fulla av snö och grenarna hänger ned av tyngden. I kväll hade vi ett kort elavbrott och tänkte att det är nog nån ledning som blivit för tung av all snö.
Nu i helgen så är planen att hinna åka lite skidor och förbereda julen, ge sig på att fixa julskinka, steka köttbullar och koka knäck mm.
För er som inte förstår varför man vill bo i Norrland tycker jag att ni ska läsa länkarna nedan, och ni som förstår – ni kan också läsa och påminnas om allt bra som vi har här 🙂
Tiden rusar iväg med en hiskelig fart. Här har hunnits med födelsedagsfika i slutet av november, sen har vi varit med jobbet på kickoff i Arjeplog och här i Sorsele var det julkonsert med luciatåg i kyrkan i fredags och sen igår lördag var vi med några från jobbet och åt julbord i Sandsele.
Dessutom har det kommit lite mera snö så att det faktiskt går att åka skidor ”på riktigt” nu 🙂 Jag försöker vara iväg 3-4 gånger i veckan, även om det ibland bara blir korta rundor. Nu i helgen har jag testat lite med Troy, kört bara ca 1 km och sedan kastat bollen-med-snöre framför honom. Lyckats köra två såna sträckor både lördag och söndag – i full fart och utan krångel – jippie. Det har inte varit några andra hundar i spåret och de skidåkare som varit ute har varit utom synhåll. UDHK-lägret som skulle varit i Klimpfjäll i slutet av november ställdes in pga snöbrist så det känns skönt att ha kommit igång innan jul – vid kusten verkar det fortfarande vara barmark. Idag var det ”klart och kallt” (ca -15) väder och lite ljusare ute (se bild vid Granåker nedan)
På hemmaplan är det julpyntat, både inne och ute, och i år kommer vi för första gången att fira julafton hemma hos oss. Men dit är det ju 10 dagar och innan dess ska det hinnas jobbas – för oss båda då sambon fått jobb och börjar i morgon – nya rutiner på gång alltså.
